En av årets vitryggsungar. Foto: Projekt Vitryggig hackspett

Fyra par vitryggiga hackspettar häckade i Sverige i år. Trots att siffran knappast imponerar är det bästa resultatet på många år. Häckningarna ägde rum i Värmland, Nedre Dalälven och Norrbotten.

–  Det är oacceptabelt att arter utrotas från Sverige. Jag är därför glad över de ljusglimtar vi ser för vitryggen, de kan vara början på en riktigt positiv trend. Jag hoppas att vi återigen kan visa att det går att rädda djur från att utrotas från vår svenska natur, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen som i år kan konstatera att fyra par vitryggiga hackspettar har häckat i Sverige. Det är den bästa siffran på många år.

Häckningarna har ägt rum i Värmland och för första gången på över 15 år vid Nedre Dalälven. Mycket glädjande är även den första kända häckningen på över 65 år i Norrbotten. Flera av fåglarna som häckat i Värmland och vid Dalälven härstammar från fåglar som Naturskyddsföreningen planterat ut. Det är unga vitryggiga hackspettar från föreningens samarbete med avelsanläggningen på Nordens ark i Bohuslän som klarat sig på egen hand, bildat par och själva genomfört en häckning i det vilda.  

– Det här resultatet visar att vi nu hittat ett sätt att få utplanterade fåglar att överleva på egen hand och till och med få ut ungar. Det känns väldigt uppmuntrande, säger Kristoffer Stighäll.  

De båda vitryggiga hackspettar som häckat framgångsrikt i Norrbotten kommer däremot österifrån. Det är troligen ungfåglar från ryska Karelen som gjort en rejäl utflykt och funnit sig tillrätta i en lövskog i Norrbottens kustland, tror Kristoffer Stighäll.

Sammantaget finns det idag knappt 15 vuxna vitryggar i det vilda i Sverige. Med årets  tillskott av ungar och ytterligare tio utplanterade ungfåglar hoppas Naturskyddsföreningen att den sedan länge pågående minskningen av antalet vitryggar i landet nu vänts till en permanentad ökning och att framtiden skall se lite ljusare ut.  

– Men det krävs även fortsättningsvis mycket omfattande satsningar på att bevara artens livsmiljöer – gamla lövskogar – för att den positiva trenden ska kunna fortsätta, säger Naturskyddsföreningens ordförande Mikael Karlsson.  

– Att arten gått tillbaka har sin förklaring i bristen på den typ av lövskogar som fågeln lever i. Vi hoppas därför att skogsbolagen Bergvik Skog, Stora Enso och Sveaskog ser den här framgången som en bekräftelse på hur viktigt det är att de fortsätter sitt arbetet med att restaurera artrika lövskogar och att också staten gör mer för att rädda och utveckla värdefulla lövskogar, säger Mikael Karlsson.  

Behöver inventeras!

Vi har fått in en förfrågan om inventeringshjälp till en nyfunnen gammal naturskog från en krets i södra Sverige. Vill du hjälpa till med inventeringen? Mejla: mirjam@skogsnatverket.se så förmedlar vi kontakten.

Brevet:
Bilder från nyfunnen gammal naturskog på ca 30 ha. Skogen har inte rörts på mycket länge och verkar vara ett absolut toppobjekt. Har hittills hittat brödtaggsvamp, korktaggsvampar, knärot, bågpraktmossa med flera. Inventerare sökes. Pengar finns i kassan om någon vill komma hit och göra en insats. Hoppas bilderna är njutbara.

Vi ledde under nära tio år den ideella sidan i ett samarbete mellan ideell naturvård i Dalarna och länets skogsmyndighet.

I 1979 års skogsvårdslag fick omsorgen om naturhänsyn för första gången en egen paragraf i skogsvårdslagen, § 21. Naturhänsyn gällde nu överallt i samband med skogsbruk och avvägningen mellan allmänintresset naturskydd och skyddet för den enskilda egendomsrätten kunde innebära att maximalt 10% av en markägares innehav i en kommun måste avstås till något allmänintresse, exempelvis naturvård.
Visst låter väl detta som ett adekvat svar på det av FN nyss deklarerade: ”Biologiska mångfaldens år 2010”! Ett svar även betingat av att de rödlistade skogslevande arterna i landet blivit fler. ArtDataBankens nya ”rödlistning” 2010 förde också upp några rätt välkända tidigare signalarter, garnlav, ullticka, tallticka m.fl. på hotlistan. Där sitter nu 2131 skogslevande växt- och djurarter och hukar, oroliga för sin överlevnad!

Erfarenheterna från 1980-talets framgångsrika samarbete i Dalarna visar, som vi ser det, framförallt tre saker: att samarbete kan vara bra och givande (tack Hans Petré!), att man inte skall väcka den björn som sover och att ekonomisk makt oftast tar sig rätt. Samarbetet låg rätt i tiden och gav utdelning främst i form av en ökande aktivitet. Fokus hamnade på bevarandefrågorna, många utbildningsprogram växte fram och så småningom också ArtDataBank och Nyckelbiotopbegrepp. Dalarna hade då över 20 distrikt, idag är det tre, och i varje distrikt engagerades en eller flera ideella kontaktpersoner. Naturvårdarna lämnade till distrikten uppgifter om var tjäderspel och guckuskolokaler mm. fanns och fick i gengäld tillgång till aktuella avverkningsanmälningar. Då paragraf 21 också hade en högre, ”särskild” nivå, exemplifierad av just tjäderspel och guckuskolokaler, där areellt mer omfattande skydd ofta krävdes, uppstod ibland konflikter.

Den sovande björnen, läs: olika ägarintressen, tex Skogsindustrierna och LRF, väcktes till en intensiv lobbying och gradvis pressades brytpunkten mellan de motstående intressena, den sk toleranströskeln, neråt. Till slut var toleranströskeln så låg, att den fick namnet ”bagatellartat intrång”, men det skulle bli värre!
Carl Bildts regering tillsatte i början på 1990-talet den sk Fri- och rättighetskommittén, att göra översyn av grundlagen. Det hette att lagstiftningen skulle EU-anpassas. Nu kommer det ”bagatellartade intrånget” igen och införs sedan i grundlagen! Därmed var likställdheten uppriven och markägarintressena fortsätter därefter att håva in vinsterna. Nu skall markägarna ersättas med 125 % av värdet av marken vid en reservatsbildning! På hemmaplan flörtar minister Carlgren inför valet med markägarna: ”Inga fler naturreservat på Gotland!” (GT 100611)

Den hoppingivande likställdheten från 1979 har vänts till ökande ”likstelhet” på 2000-talet, en likstelhet, som särskilt drabbar skogens växt- och djurarter. Antalet rödlistade arter ökar, medan gammelskogarna kalhuggs och intensivskogsbruk påbörjas i stor skala. Att kalla detta ”den svenska modellen” är genomfalskt.
Inte ens rötveden, så viktig för många hotade organismer, får längre vara ifred! Den betingar idag, som flis, ett allt högre pris. En skön tyngd i plånboken för säljarna, men också en allt mer tyngande utdöendeskuld för de växter och djur, som är den biologiska mångfalden, länken till våra egna liv, till vår långa historia på Jorden.

Före storskiftet på 1800-talet, fanns ingen allmän äganderätt till skog. Denna nu expanderande ”rätt” är alltså runt 150 år, medan evolutionen behövt miljontals år för att få till skogsekosystemet. Rätten för växt- och djurarter att få finnas till, ekosystemens biologiska mångfald, lyfts nu däremot fram av FN, som prioriterat mål under 2010. Ute i skogarna pågår samtidigt knaprandet på liket, dvs. slutskedet av exploateringen av gammelskogarna oförtrutet. Där motarbetas initiativet från FN, varje dygn, året runt.

Rolf Lundqvist
Sören Nyström
Åke Persson
Ideella naturvårdare i Dalarna.

Läs även andras åsikter om Dala-Demokraten, Skogsvårdslagen, Dalarna, Skogsindustrierna, FN, Biologisk mångfald, Rödlistade arter

De vidsträckta fjällurskogarna har ett högt skyddsvärde men det är skogarna nedan fjällområdet som prioriteras i miljömålet Levande skogar. Pärlälvens naturreservat och sjön Karatj väster om Jokkmokk. Foto: Frédéric Forsmark

Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen har sammanställt gemensam statistik om det formella skyddet av skog i Norrbottens län. Den visar att den totala andelen formellt skyddad skog i länet är knappt nio procent. Tre fjärdedelar av den skyddade skogen utgörs av fjällnära skog.

- Det har figurerat många olika siffror om hur mycket skog som är skyddad. Nu har vi sammanställt siffror som båda myndigheterna står bakom, säger Eje Andersson, regionchef på Skogsstyrelsen Region Nord.

Totalt är närmare nio procent av den produktiva skogen i länet formellt skyddad i naturreservat, nationalparker, Natura 2000, biotopskydd eller naturvårdsavtal. Huvuddelen utgörs av så kallad fjällnära skog och kännetecknas av lågproduktiva skogar i kärva klimatlägen utmed fjällkedjan. Samtidigt ligger nästan 90 procent av den produktiva skogen nedanför gränsen för fjällnära skog.

Den fjällnära skogen ligger som ett band längs fjällkedjan och kring de högsta bergen i landskapet. Källa: Länsstyrelsen i Nottbotten

På sidan tre i denna rapport finns en karta över den skyddade skogen i Norrbotten.

– Det finns väldigt lite kvar av skogar med höga naturvärden nedanför det fjällnära området. Detsamma gäller andelen skyddad skog, vilken är väldigt blygsam nedan fjällnäragränsen, anser både Carina Mattila, skogskonsulent på Skogsstyrelsen, och Frédéric Forsmark, reservatshandläggare på Länsstyrelsen i Norrbottens län.

För Norrbottens del innebär etappmålet i Levande skogar att andelen formellt skyddad skog nedan fjällnäragränsen kommer att öka från dagens cirka två procent till närmare fyra procent. Totalt i länet, inklusive fjällskogen, kommer då drygt tio procent av den produktiva skogen att vara formellt skyddad.

– Etappmålet för skogsskyddet kommer inte att vara klart till 2010, det kommer att dröja ett par år innan vi når dit. Faktum är att vi idag bara har kommit halvvägs med det formella skyddet, förklarar Ronny Edin, chef för Naturvårdsenheten på Länsstyrelsen.

Ronny Edin säger vidare att man inte ska glömma att det arealmål som satts upp är ett etappmål, en bit på vägen:
- Den biologiska mångfalden i skogen kommer inte att vara säkrad i och med att arealmålet uppnås, men det är en viktig del i arbetet för att nå miljömålet.

Läs Skogsstyrelsens och Länsstyrelsens gemensamma rapport

Räktjärvsberget är ett av de planerade naturreservat som ingår i miljömålsarbetet. Foto: Frédéric Forsmark

Läs även vad andra skriver om Den fjällnära skogen, Naturreservat, Norrbotten, Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen, Höga Naturvärden

– FSC var från början en god tanke om hur olika parter skulle kunna enas om rimliga regler för skogsbruket. Under senare tid har vi tvingats se hur systemet spårat ur alltmer med brister i både regler, regelefterlevnad och sanktionssystem. Det är idag de ekonomiska intressena som i praktiken dominerar FSC, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Beslutet har föregåtts av omfattande diskussioner inom föreningen. Stämmans beslut kom efter en motion där ett utträde ur FSC föreslogs. Styrelsen beslutade i fredags att ställa sig bakom motionens förslag.

– Vi har genom åren lagt ner oerhört mycket energi på att försöka förändra FSC. Systemet brister både i nivån och i efterlevnaden av kraven. Regelbrotten är många och konsekvenserna för de skogsföretag som inte följer reglerna är marginella, säger Jonas Rudberg, skogsexpert på Naturskyddsföreningen.

Föreningen kvarstår tills vidare som medlem i internationella FSC.

Skogskartan – Naturskyddsföreningen på en större karta

Idag presenterar riksföreningen för första gången en rikstäckande databas med registreringar från ideella medlemmars inventeringar av hotade skogar från 2007 och framåt. Det är data i form av fynd av rödlistade arter, områdesbeskrivningar och karta som presenteras i verktyget. Rikskansliet har i och med detta upprättat ett användbart och transparent register över de skogar som vi i Skogsnätverket arbetar med där vi med några enkla knapptryckningar kan surfa in och se vad som händer med var och en av dem. Kartan är ännu under uppbyggnad och fler skogar kommer alltså att läggas till allt eftersom.

Två nöjda deltagare. Foto: Linnea Falk

Nu börjar det: snön har smält, tjälen har lossat, skogsfolket reser sig från sina GIS-datorskärmar. För tre helger sen sparkade Skogsnätverket igång årets fältarbete med en hel helg i norra Värmlands storskogar. På deltagarlistan fanns nära femtio personer från olika håll i landet, hälften män och hälften kvinnor (!).

Vi ägnade mest tid åt att vara ute i skogen med exkursioner för tre olika deltagarkategorier: ”nybörjare” med Henrik Liliedahl, ”fortsättare” med Olli Manninen och ”skogsaktivister” med Sebastian Kirppu. Deltagarna fick se lite av varje, till exempel fullmatade gammelskogsreservat och hotade områden som långsskäggslokalen vid Branäs skidanläggning. På kvällarna höll vi till på folkhögskolan i Stöllet, där man både kunde höra föreläsningar om bland annat naturskogsekologi, planera inventeringar, studera kollektsamlingen på skolans labb och bada vedeldad bastu vid Klarälvens strand.

Bilder, kartor och artfynd från kursen kommer att publiceras på Skogsnätverket.se inom kort.

Spana in sommarens inventeringar i kalendariet här på Skogsnätverket.se, i Skogskraft eller på facebook.

Malin Sahlin sätter hotade skogar under luppen

För fjärde året i rad är Naturskyddsföreningen ute i fält och inventerar skog. Läs rikskansliets skogshandläggare Malin Sahlins egen blogg direkt från skogen på http://skogsbloggen.wordpress.com/

Ex-skogen vid Stamboknölen

En ca 60 hektar stor värdefull naturskog med flera rödlistade arter har avverkats på Stamboknölen i Torsby, Värmland. Naturskyddsföreningen inledde igår en anmälningsprocess mot markägaren Bergvik Skog för brott mot svensk FSC-standard för certifiering av skogsbruk. Det avverkade området ligger i direkt anslutning till ett flertal nyckelbiotoper Områdets upptäcktes av Naturskyddsföreningens skogsaktiva medlemmar vid inventering.

Bolaget Bergvik Skog äger marken som Stora Enso nu har avverkat. På hygget har Stora Enso avverkat höga naturvärden och orsakat svåra körskador, bland annat genom att flera gånger köra rakt över en myr.

De rödlistade arter som Naturskyddsföreningens aktiva fann påträffades i riset och på stubbarna som är kvarlämnade på hygget. Bland annat den enligt svenska ArtdataBanken hotade arten norsk näverlav fanns på hygget.

– Det är sorgligt att se hur bolagen så här tydligt bryter mot de regler som de gått med på att frivilligt följa. Avverkningen har fragmenterat ett större sammanhängande värdefullt område. En del av den sista spillran av den svenska naturskogen har gått förlorad, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

I den senaste FSC-revisionen fick Bergvik Skog ett antal anmärkningar på brister i naturvårdsarbetet. Bland annat har certifieraren konstaterat att bolaget inte har klarat av att identifiera nyckelbiotoper vid avverkningsplaneringar samt att riktlinjer för naturvärdesbedömningar saknas hos bolaget.

– De nyckelbiotoper som omgärdar hygget vittnar om de värden som har gått förlorade i och med kalavverkningen, värden som de FCS-certifierade bolagen själva ska kunna identifiera vid planeringen, säger Malin Sahlin, skogshandläggare Naturskyddsföreningen.

Det Naturskyddsföreningens aktiva också fann, förutom brotten mot den frivilliga FSC-certifieringen, var svåra körskador i marken. Detta är i strid med skogsvårdslagens § 30, och föreskriften om skador på mark och vatten.

– De körskador som påträffats på hygget hade kunnat minimeras, ändå valde Stora Enso att fortsätta avverkningen, trots att marken inte bar. Delar av hygget är fullkomligt sönderkört och bolaget har inte bara brutit mot FSC-certifieringen utan enligt vår bedömning även mot skogsvårdslagen, säger Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen.

Tidigare i maj påbörjade Stora Enso att avverka en skog i det värdefulla området Stamyrberget, också i Torsby kommun. Ungefär en tredjedel avverkades men efter att Naturskyddsföreningen ideella medlemmar besökte skogen och konstaterat höga naturvärden stoppade Länsstyrelsen i Värmland avverkningen för att utreda om området ska bli reservat.

Charlotta Erefur. Foto: Fredrik Erefur

I skogsbruk utan kalhyggen är det viktigt att nya trädplantor får tillräckligt med ljus. Det visar Charlotta Erefur från SLU i en avhandling om kontinuitetsskogsbruk.

Hur många träd som lämnas kvar efter avverkning, och hur dessa är fördelade, avgör om det blir för mörkt för plantorna.

I svenskt skogsbruk avverkas normalt merparten av träden i ett bestånd, och efter plantering på det ganska kala hygget får man då ett tämligen likåldrigt trädbestånd. Ett alternativ till denna typ av skogsbruk är olika former av s.k. kontinuitetsskogsbruk, där man undviker att kalhugga stora ytor. Motiv för sådan skogsskötsel kan vara att gynna biologisk mångfald eller friluftsliv. Charlotta Erefur från SLU har i sitt doktorsarbete undersökt hur man skapar bäst förutsättningar för återplantering i kontinuitetsskogsbruk.

Plantering i schackrutig luckhuggning på Kulbäckslidens försökspark, utanför Vindeln i Västerbotten, våren 2005. Foto: Charlotta Erefur

Hur en liten trädplanta utvecklas beror i huvudsak på tillgången på ljus, vatten och näring. Charlotta Erefurs forskning visar att särskilt ljusförhållandena har stor betydelse för trädplantornas etablering och tillväxt. Om man vill undvika att kalhugga skog är det alltså mycket viktigt att ändå skapa bra ljusmiljöer för små plantor.

Att ljusförhållandena har stor betydelse visade sig tydligt i studier där tall och gran såddes och planterades på olika avstånd från fullstora träd i olika glesa bestånd. Plantornas överlevnad och tillväxt var klart bättre i bestånd som inte var för slutna. Redan vid tätheter på 150 stammar per hektar uppstod en förhållandevis homogen ljusmiljö med begränsad solinstrålning, där plantans exakta position i förhållande till närmaste träd hade liten betydelse för dess tillväxt. Det visade sig också att gödsling av plantorna inte påskyndade deras tillväxt om beståndet var för tätt, vilket tyder på att de då fick för lite ljus.

Charlotta Erefur har också testat en skötselmetod som kan utföras effektivt med dagens avverkningssystem, och som därmed är kostnadseffektiv. Metoden innebär att skogen avverkas i ett schackrutigt mönster som skapar luckor på 0,14 hektar (1 400 m2). De kvarlämnade stora träden visade sig skapa ett mikroklimat i luckorna som lämpade sig väl för återväxt av trädplantor. I de centrala och nordliga (vetter mot söder) delarna av luckorna trivdes ett ljuskrävande trädslag som tall, medan en skuggtåligare art som gran växte bra i luckornas kantzoner där tillgången på ljus inte var lika god.

Jägmästare Charlotta Erefur, institutionen för skogens ekologi och skötsel, SLU, försvarar sin avhandling Regeneration in continuous cover forestry systems.

Tid: Fredag den 21 maj 2010, kl 10.00
Plats: Sal Björken, SLU, Umeå
Opponent: PhD RPF David Coates, British Columbia Forest Service, Kanada

Mer information: Charlotta Erefur, tel. 0933-615 59, Charlotta.Erefur@esf.slu.se

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002277/

Charlotta är anställd av Sveaskog och kommer fortsättningsvis att arbeta med kontinuitetsskogsbruksfrågor på bolagets forsknings- och utvecklingsstab.

Förslaget att bygga en bilväg genom Rådasjöns naturreservat har under de senaste veckorna väckt starka reaktioner i Mölnlycke. Namninsamlingar mot vägen har startats av närboenden och till ikväll har ett stort möte arrangerats där bl a kommunen bjudits in. Naturskyddsföreningen i Härryda har agerat med flera skrivelser gentemot miljö- och bygglovsnämnden som har att pröva kommunens ansökan om dispens från gällande skyddsföreskifter i naturreservatet. Under gårdagen lämnades även en skivelse in till kommunstyrelsen med en vädjan om att kommunen skulle dra tillbaka sin dispensansökan och inleda samråd och diskussion med berörda (se Yttande Säteriväg. Naturskyddsföreningens vädjan hörsammades och sent igår kom beskedet att kommunen nu drar tillbaka sin ansökan. Det står ännu oklart om man går vidare med ett nytt förslag till vägsträckning eller vad som kommer att hända.

- Vi är mycket glada över att kommunen nu hörsammat vår vädjan att dra tillbaka sin ansökan och beaktat det stora folkliga motstånd som finns mot vägen. Vi hoppas nu kommunen även hörsammar vår önskan om att inleda dialog och samråd kring hur vi kan utveckla Mölnlycke samhälle utan att värdefull natur-, kultur- och rekreationsmark förstörs.
Detta säger Michael Nilsson, ordförande i Naturskyddsföreningen i Härryda i en kommentar till beslutet.

Idag presenterade Naturskyddsföreningen rapporten ”Cutting the Edge – the Loss of Natural Forests in Sweden” för att uppmärksamma inköpare och konsumenter i Europa på den svenska modellens baksida. Rapporten är en del i Naturskyddsföreningen nya strategi – att sprida information om det svenska ohållbara skogsbruket till konsumenter, uppköpare och investerare i Europa.

Bakgrunden är att Naturskyddsföreningen under de senaste åren redovisat en rad brott mot reglerna om naturhänsyn i FSC av företag som skrivit under dessa. Övertrampen har inte förändrat bolagens möjlighet att fortsätta med miljömärkningen.

– Det behövs en ny svensk modell, med spelregler för skogsbruket som gör att skogen brukas och inte missbrukas. Det behövs en helt ny miljölag för skogen i Sverige, med höga naturvårdskrav och skarpa sanktioner, säger Mikael Karlsson.

Under tre somrar inventerade Naturskyddsföreningens många aktiva hundratals skogar med höga naturvärden i främst norra Sverige. Många nyckelbiotoper och andra skogar med mycket höga naturvärden som antingen hade avverkats eller var på väg att avverkas upptäcktes. Skogsbolagen har uppmärksammats på detta men inventeringarna visar att mycket lite ändrats i bolagens rutiner.

– Resultaten av våra fältbesök är mycket nedslående. Mer än 2100 skogslevande arter är rödlistade, och hundratals är akut eller starkt hotade av utrotning. Detta är i hög grad beroende på ett alltför intensivt brukande av skogen. Trots det påträffar vi ständigt livsmiljöer för dessa arter som är avverkade eller anmälda för avverkning, säger Malin Sahlin, skogshandläggare på Naturskyddsföreningen.

Den svenska skogsbruksmodellen har lett till ett ekosystemskifte, där artrika, biologiskt värdefulla naturskogar har omvandlats till homogena, likåldriga trädplantager. Försöken att förbättra situationen något med t ex certifiering har bara påverkat på marginalen. Utarmningen av skogens ekosystem fortgår, visar rapporten.

– Sveriges skogsekosystem sargas mer för varje dag. Skogsvårdslagens portalparagraf som jämställer miljö och produktion är tomma ord. I praktiken dominerar produktionen starkt. Sverige har misslyckats med både riksdagens miljömål och FN:s konvention om biologisk mångfald. Det behövs en ny miljölagstiftning för skogen, säger Mikael Karlsson.

Rapporten ”Cutting the Edge – The loss of Natural Forests in Sweden” släpptes idag till ett stort antal miljöorganisationer samt uppköpare av svenska skogsprodukter i Europa.

Till Svenska Dagbladet, Brännpunkt

Skogskraft maj 2010

Rapportförfattare är Per Angelstam, Professor vid SLU (skogs- och naturresursförvaltning), Bengt-Gunnar Jonsson, Professor vid Mittuniversitetet , Johan Törnblom, FD, SLU (skötsel och förvaltning av vattendrag , Kjell Andersson, Doktorand vid SLU (GIS-specialist), Robert Axelsson FD, SLU (landskapsförvaltning och lärandeprocesser, Jean-Michel Roberge, FD, SLU (naturvårdsbiologi).

Läs rapporten här

Ödelagt tjäderbo på Stamyrberget

Stamyrberget är ett stort sammanhängande naturskogsområde i Torsby kommun i Värmland. I området finns flera avverkningsanmälningar, dessa omfattar totalt 100 hektar. ?Ungefär en tredjedel har nu avverkats, men efter Naturskyddsföreningens påtryckningar stoppade Länsstyrelsen i Värmland avverkningen på tisdagsmorgonen för att utreda om området ska bli reservat.
?– I bråten mellan de träd som Stora Enso fällt ligger sex sköra tjäderägg. Bättre skydd har inte naturen på bolagets marker. Skamligt, säger Mikael Karlsson, ordförande i Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningens ideellt aktiva medlemmar besökte skogen i förra veckan och konstaterade höga naturvärden. Stora Enso kontaktades, men bolagets bedömde att området var avverkningsbart och utan tillräckligt höga naturvärden för att sparas.

Stora Ensos planerare hävdade att endast någon enstaka signalart fanns i skogen. Naturskyddsföreningen har dock hittills konstaterat över 40 fynd av 21 arter som forskarna har rödlistat. Dessutom har ett mycket stort antal signalarter och andra intressanta fynd påträffats vid föreningens ytterligare ett besök i skogen.

– Hur ska rikedomen i vår svenska natur skyddas om bolagen likt Stora Enso knappast kontrollerar naturvärdena i de områden som avverkas, säger Malin Sahlin, skogshandläggare på Naturskyddsföreningen.

Den skog som avverkas ingår i ett större sammanhängande naturskogsområde, ett reservatsförslag för detta lämnades in till länsstyrelsen i augusti-september 2009.

En av Naturskyddsföreningens ideellt aktiva var på plats och filmade Stora Ensos avverkning av skyddsvärd skog i värmländska Torsby. Avverkningarna pågick för fullt igår men efter Naturskyddsföreningens påtryckningar stoppade Länsstyrelsen i Värmland avverkningen för att utreda om området ska bli reservat.

Skogsnätverket har blivit inbjudet att komma med idéer och tankar i ett tidigt skede i rikskansliets verksamhetsplansprocess. Det är ganska bråttom, det första mötet är redan den 19 april. Om du har tips, idéer, synpunkter får du gärna mejla dem till mirjam@skogsnatverket.se. Glöm inte att skriva vem du är och var du kommer ifrån!