De ekologiska åtgärderna, som är mest direkta och ger starkaste positiva avtryck i mångfalden, är ofta kontroversiella. Sociala åtgärder är dock lättare att acceptera visar ny forskning.

Läs hela artikeln i ”Miljöforskning” – Formas tidning för ett hållbart samhälle: miljoforskning.formas.se.

Regnskogen är en av många miljöer där det går att se hur mångfaldsrikedom ger högre produktion av biomassa. Foto: flickr.com/tauntingpanda

Ekosystem med flera arter är mer produktiva än enskilda arter var för sig. Med data från över 400 publicerade experiment har en internationell forskargrupp funnit överväldigande bevis för att biologisk mångfald i växtriket är mer effektivt när det gäller att ta upp näringsämnen och solenergi, vilket ger större produktion av biomassa.

– Växtsamhällen är som fotbollslag. För att vinna turneringar måste du ha en stjärnspelare som kan göra många mål, men du behöver också skickliga medspelare som kan passa och försvara. Stjärnspelare och lagkamrater bildar tillsammans ett effektivt lag, säger Lars Gamfeldt vid Institutionen för marin ekologi vid Göteborgs universitet.

Lars Gamfeldt ingår i en internationell forskargrupp ledd av Brad Cardinale (University of Michigan, USA) som i ett specialnummer om biologisk mångfald i den vetenskapliga tidskriften American Journal of Botany presenterar en studie om betydelsen av biologisk mångfald av växter och alger, vilka utgör basen i näringskedjan.

Forskargruppen utgår från frågan om ekosystemen kan upprätthålla viktiga funktioner som produktion av biomassa och omsättning av näringsämnen när den biologiska mångfalden utarmas och vi förlorar arter. I sin jakt på svar har de gått igenom hundratals publicerade studier om allt från små encelliga alger till träd. Med data från över 400 publicerade experiment fann forskarna överväldigande bevis för att nettoeffekten av att ha färre arter i ett ekosystem innebär minskad mängd växtbiomassa.

Det finns två huvudförklaringar till varför artrika växtsamhällen kan vara mer effektiva och produktiva. Den ena är att de har högre sannolikhet att inkludera ”superarter”, det vill säga arter som är högproduktiva och effektiva på att reglera ekologiska processer. Den andra är att olika arter ofta har egenskaper som kompletterar varandra. Det är framför allt det faktum att olika växtarter delar upp de olika ”uppgifterna” i naturen mellan sig som gör det möjligt för artrika samhällen att vara mer produktiva.

Forskarna konstaterar också att vi på grund av klimatförändringar och annan mänsklig påverkan nu förlorar arter i snabb takt. Det betyder att vi behöver prioritera vad vi vill skydda och bevara, för att upprätthålla de varor och tjänster som människor är beroende av.

– Nästan alla organismer på vår planet är beroende av växter för sin överlevnad. Om de processer som inverkar på växters produktivitet påverkas negativt av artförluster får det effekter på en av de mest grundläggande och livsuppehållande funktionerna på jorden, konstaterar artikelns huvudförfattare Brad Cardinale.

Artikeln The functional role of producer diversity in ecosystems kan laddas ner utan kostnad fram till 2 april 2011 från www.amjbot.org/cgi/reprint/ajb.1000364v1

Den 12 november är det dags för Naturskyddsföreningens höstkonferens som i år handlar om biologisk mångfald och den pågående utrotningen av arter.

Den biologiska mångfalden fortsätter utarmas. Jordens ekosystemtjänster hotas. När antalet arter minskar drabbas ekosystemens motståndskraft mot förändringar. Flera av jordens ekosystem har redan rasat ihop. Ekosystemen är grunden för vår existens. De producerar mat och rent vatten.

Nu mobiliserar världen för att stoppa utvecklingen. I år är det FN:s internationella år för biologisk mångfald. I oktober hålls internationella förhandlingar i japanska Nagoya om hur världens länder ska kuna hejda utrotningen.

En konferens som fokuserar på lösningar . Årets höstkonferens kommer inte att spendera mer tid på att diskutera problembilden. Vi kommer istället att presentera en verktygslåda med nödvändiga politiska beslut för att åtgärda problemet och återställa naturens mångfald!

Bland talarna på höstkonferensen märks:
Janez Potocnik, EU:s miljökommissionär (ska bekräftas)
Andreas Carlgren, miljöminister (ska bekräftas)
Meena Rahman, Third World Network
Carl Piper, VD och greve
Johan Bodegård, ArtDatabanken
Torgny Håstad, Domare i Högsta domstolen, ordf Svenska Turistföreningen
Isabella Lövin, Författare till boken Tyst Hav samt europaparlamentariker
Carl Folke, professor SEI
Klas Eklund, senior economist SEB

Titeln för konferensen – Vem ska bort? – signalerar det alarmerande läge naturen befinner sig i. Konsekvent under det gångna decenniet har EU-kommissionen, FN, Resilience Center med flera visat att vi inte lyckats med att stoppa förlusten av biologisk mångfald.

Höstkonferensen hålls i år i samarbete med tidningen Miljöaktuellt.

Program
Anmälan

Vi ledde under nära tio år den ideella sidan i ett samarbete mellan ideell naturvård i Dalarna och länets skogsmyndighet.

I 1979 års skogsvårdslag fick omsorgen om naturhänsyn för första gången en egen paragraf i skogsvårdslagen, § 21. Naturhänsyn gällde nu överallt i samband med skogsbruk och avvägningen mellan allmänintresset naturskydd och skyddet för den enskilda egendomsrätten kunde innebära att maximalt 10% av en markägares innehav i en kommun måste avstås till något allmänintresse, exempelvis naturvård.
Visst låter väl detta som ett adekvat svar på det av FN nyss deklarerade: ”Biologiska mångfaldens år 2010”! Ett svar även betingat av att de rödlistade skogslevande arterna i landet blivit fler. ArtDataBankens nya ”rödlistning” 2010 förde också upp några rätt välkända tidigare signalarter, garnlav, ullticka, tallticka m.fl. på hotlistan. Där sitter nu 2131 skogslevande växt- och djurarter och hukar, oroliga för sin överlevnad!

Erfarenheterna från 1980-talets framgångsrika samarbete i Dalarna visar, som vi ser det, framförallt tre saker: att samarbete kan vara bra och givande (tack Hans Petré!), att man inte skall väcka den björn som sover och att ekonomisk makt oftast tar sig rätt. Samarbetet låg rätt i tiden och gav utdelning främst i form av en ökande aktivitet. Fokus hamnade på bevarandefrågorna, många utbildningsprogram växte fram och så småningom också ArtDataBank och Nyckelbiotopbegrepp. Dalarna hade då över 20 distrikt, idag är det tre, och i varje distrikt engagerades en eller flera ideella kontaktpersoner. Naturvårdarna lämnade till distrikten uppgifter om var tjäderspel och guckuskolokaler mm. fanns och fick i gengäld tillgång till aktuella avverkningsanmälningar. Då paragraf 21 också hade en högre, ”särskild” nivå, exemplifierad av just tjäderspel och guckuskolokaler, där areellt mer omfattande skydd ofta krävdes, uppstod ibland konflikter.

Den sovande björnen, läs: olika ägarintressen, tex Skogsindustrierna och LRF, väcktes till en intensiv lobbying och gradvis pressades brytpunkten mellan de motstående intressena, den sk toleranströskeln, neråt. Till slut var toleranströskeln så låg, att den fick namnet ”bagatellartat intrång”, men det skulle bli värre!
Carl Bildts regering tillsatte i början på 1990-talet den sk Fri- och rättighetskommittén, att göra översyn av grundlagen. Det hette att lagstiftningen skulle EU-anpassas. Nu kommer det ”bagatellartade intrånget” igen och införs sedan i grundlagen! Därmed var likställdheten uppriven och markägarintressena fortsätter därefter att håva in vinsterna. Nu skall markägarna ersättas med 125 % av värdet av marken vid en reservatsbildning! På hemmaplan flörtar minister Carlgren inför valet med markägarna: ”Inga fler naturreservat på Gotland!” (GT 100611)

Den hoppingivande likställdheten från 1979 har vänts till ökande ”likstelhet” på 2000-talet, en likstelhet, som särskilt drabbar skogens växt- och djurarter. Antalet rödlistade arter ökar, medan gammelskogarna kalhuggs och intensivskogsbruk påbörjas i stor skala. Att kalla detta ”den svenska modellen” är genomfalskt.
Inte ens rötveden, så viktig för många hotade organismer, får längre vara ifred! Den betingar idag, som flis, ett allt högre pris. En skön tyngd i plånboken för säljarna, men också en allt mer tyngande utdöendeskuld för de växter och djur, som är den biologiska mångfalden, länken till våra egna liv, till vår långa historia på Jorden.

Före storskiftet på 1800-talet, fanns ingen allmän äganderätt till skog. Denna nu expanderande ”rätt” är alltså runt 150 år, medan evolutionen behövt miljontals år för att få till skogsekosystemet. Rätten för växt- och djurarter att få finnas till, ekosystemens biologiska mångfald, lyfts nu däremot fram av FN, som prioriterat mål under 2010. Ute i skogarna pågår samtidigt knaprandet på liket, dvs. slutskedet av exploateringen av gammelskogarna oförtrutet. Där motarbetas initiativet från FN, varje dygn, året runt.

Rolf Lundqvist
Sören Nyström
Åke Persson
Ideella naturvårdare i Dalarna.

Läs även andras åsikter om Dala-Demokraten, Skogsvårdslagen, Dalarna, Skogsindustrierna, FN, Biologisk mångfald, Rödlistade arter

Vi följer upp skogsrocken med ett möte då vi pratar om skogens framtid i Norrbotten. Vad kan vi göra för att motverka de starka ekonomiska intressen som finns för att utarma den biologiska mångfalden i skogen? Vi diskuterar och gör en plan för vad vi kan göra under det kommande året (inventeringar, artiklar m.m.) Vi bjuder på fika!
Söndagen den 7 mars kl.10.00 på Lyan, Prästgårdsgatan 3, Piteå.
Info och anmälan: Niklas Johansson 070-2504447

En av de skyddsvärda skogarna som StoraEnso vill avverka vid Jos-Olatjärnen. Foto: Olli Manninen

Naturskyddsföreningen har under tre somrar inventerat ett stort antal skyddsvärda skogar. Många av dessa ägs av Bergvik Skog AB, och förvaltas av Stora Enso. I dagarna har Naturskyddsföreningen fått svar från Stora Enso om bolagets planer för några av de besökta skogarna. I svaret klargörs att ett stort antal skyddsvärda skogar i Dalarna, Härjedalen och Gävleborg kommer att huggas.

Beskrivning av några av de hotade skogarna

- Bergvik och Stora Enso visar en orimligt svag vilja att värna den biologiska mångfalden i skogen. Bolagen är certifierade enligt FSC och ska därmed inte hugga områden av nyckelbiotopsklass. Trots det har sådana skogar anmälts av Stora Enso för avverkning. Stora Ensos skogsbruksmetoder behöver granskas närmare, säger Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen.

Naturskyddsföreningen har uppmärksammat Bergvik och Stora Enso på ett stort antal gamla naturskogar de senaste åren. Bolaget Stora Enso svarar med att vilja hugga en övervägande del av skogarna trots de dokumenterade värdena. Vissa områden räddas tack vare att Naturskyddsföreningens larm lett till att områdena har registrerats som nyckelbiotoper. Men bolaget avser att avverka intilliggande, skyddsvärda skogar som har så höga naturvärden att de också borde undantas avverkning.

I Stora Ensos svar till Naturskyddsföreningen redovisar bolaget att av de 32 skogar som föreningen ställt frågor är tre redan avverkade och ytterligare 26 är inplanerade för avverkning.

Läs mer: Dalarnas Tidningar, Pressmeddelande,

Bilder från några av de avverkningshotade skogarna

I september i år publiserade SLU-forskarna Micael Jonsson och David Wardle en artikel i den internationella tidskriften Biology Letters som visar gammelskogens positiva betydelse för klimatet. Mot bakgrund av en studie av 30 skogsbeklädda öar i norra Sverige konstaterade forskarna i ett pressmeddelande om studien att “Nettoeffekten blir att gamla ostörda skogar kan lagra mycket mer kol än yngre skogar tack vare den kraftiga ökningen av kol som lagras i marken”.

Ungefär samma slutsatser men i större skala dras i en ny kanadensisk rapport, “The Carbon the World Forgot“, som bland annat visar att den boreala skogen är den största landbaserade kolsänkan och att den sväljer dubbelt så mycket kol per ytenhet som den tropiska skogen. Ändå har de boreala skogarna inte alls uppmärksammats lika mycket i klimatdebatten. I Kanada har därför forskare och politiker drivit på för att skydda enorma ytor boreal skog, för såväl klimatets som den biologiska mångfaldens skull.

Kontrasten är stor mot Sverige. Här försöker vissa forskare, skogsnäringen och regeringsföreträdare ge sken av att kalhyggen och ökad intensitet kan motiveras med klimatargument. Det är enklimatfarlig kampanj. Självklart tar växande skog upp kol, men efter avverkning ger ett hygge nettoläckage av koldioxid i ungefär tre decennier, och sedan tar det ytterligare tid för kolinlagringen att kompensera för trettio år av läckage. Det är också så att flera metoder för ökad intensitet är direkt farliga för klimatet; dikning exempelvis ger utsläpp av lustgas som har 300 gånger starkare klimateffekt än koldioxid. Dessutom blir merparten av råvaran från ett hygge någon form av pappersprodukt som mer eller mindre snabbt återigen blir koldioxid.

Det krävs en synvända inom området. Istället för intensifiering bör regeringen satsa mer på långsiktigt skogsskydd. Utöver de i genomsnitt 10 procent av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skogsbruk som vetenskapen visat behöver skyddas för att klara den biologiska mångfalden finns det goda klimatskäl att gå längre, i alla fall om arbetet med energieffektivisering och förnybar energi inte snabbas på avsevärt.

I vilket fall är sänkta anslag till naturreservat dålig miljöpolitik, dålig för den biologiska mångfalden, dålig för klimatet – och därmed dålig för människan.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om biologisk mångfald, klimat, koldioxid, skog

Fågeln Eriocnemis isabellae togs upp på IUCN:s rödlista 2009 som akut hotad. Den lever i ett litet område i syd-västra Colombia. Den hotas av utrotning på grund utav att dess livsmiljö håller på att försvinna. Skogen där den lever ersätts i en snabb takt av jordbruk och illegala kakaoplantager. Foto: Alex Cortes. Bilden kommer från BirdLife International.

Sveriges Radio rapporterar om att IUCN i sin senaste bedömning av riskerna för den biologiska mångfalden kommit fram till att en tredjedel av jordens arter av växter och djur hotas av utrotning.

Det är förlust av naturmiljöer, som är huvudorsaken till hotet, men också alltför intensiv jakt och invasion av främmande arter i fel område.

Läs artikeln på SR.se Läs också mer på BBC och självklart på IUCN:s egen hemsida.

Läs även andras åsikter om IUCN, Biologisk mångfald, Växter, Djur, Utrotning

En granåker blir aldrig en skog igen, men väl en produktionsenhet.

Slutsatsen är också något som jag hoppas att fler tar till sig av:

[Vi måste] finna en lycklig syntes av motsättningarna och skapa både inkomster, mångfald och kolsänkor. Det betyder, i kort sammanfattning, att vi ska låta skogen stå, så länge det är möjligt.

Läs hela artikeln här.

Läs även andras åsikter om Expressen, Skogen, Skog & Klimat, Biologisk mångfald, Kalhyggen

Läs artikeln på HelaGotland.se.

Läs även andras åsikter om Artutrotning, Biologisk mångfald, Sydafrika, Forskare

Hur kan Svenska Kyrkan bidra till jordstjärnans bevarande? Foto: John Lööf Green

15 länsordföranden i Naturskyddsföreningen uppmanar de nyvalda stiftspolitikerna i Svenska Kyrkan att stå upp för skogens biologiska mångfald.

Nu är valrörelsen över och kyrkovalet avklarat. De närmare 400 000 hektar skog som Svenska Kyrkans stift äger har fått sina förvaltare utsedda. Vi uppmanar framförallt er som blev invalda till stiftsfullmäktige att stå upp för skogens biologiska mångfald.

Enligt en studie som vi i Naturskyddsföreningen har gjort så äger Svenska Kyrkans stift närmare 400 000 hektar skog. Därmed är kyrkan en av Sveriges stora skogsägare. På många håll är skogen grundbulten i den kyrkliga ekonomin. Detta gör det desto mer angeläget att inkomsterna från skogen är etiskt försvarbara.

Vi hoppas att den bibliska förvaltarskapstanken kommer i första rummet när det gäller kyrkans mark. Utifrån dagens ekologiska kunskap skulle det kunna innebära en rad olika åtaganden, bland annat att man aktivt bidrar till att öka den biologiska mångfalden genom naturvårdande skötselåtgärder, att de skyddsvärda skogarna görs kända och avsätts för naturvård och att kemiska bekämpningsmedel, skogsgödsling, dikning och exotiska trädslag utesluts.

Vi tror att kyrkan har det evighetsperspektiv som krävs för att planera för ett hållbart förvaltande. Om Svenska Kyrkan planerar att finnas kvar i tusen år till, så finns det inget att vinna på att jaga efter kortsiktiga vinster. Kyrkan kan bli först med att, i stor skala, ställa om till ett uthålligt mångbrukande av skogen utan kalhyggesberoende. Detta innebär en vidgad syn på skogsbruk där sätten att tjäna pengar är fler än avverkning. Det kan bland annat handla om en utvecklad besöksnäring med ett rikt skogslandskap som basresurs.

Ett hållbart skogsbruk är möjligt, men det är bråttom – större delen av vår skog är redan förvandlad till trädplantage där stora delar av dess ursprungliga naturvärden och skönhet gått förlorade.

Svenska Kyrkan är en unik aktör genom sin närvaro överallt i landet. Genom att visa vägen till ett långsiktigt hållbart förvaltande kan kyrkan bidra till att fler ställer om från dagens kortsiktighet till ett skogsbruk som är hållbart i ett evighetsperspektiv.

Det behövs kyrkopolitiker som står upp för skogen. Folkvalda som talar för en kyrklig vision om hållbart brukande och sköna landskap där både kyrka, människor och natur kan verka i minst 1000 år till. Kyrkopolitiker för skogen: var är ni?

Lars Andersson
ordförande, Naturskyddsföreningen Norrbottens län

Torgny Forsgren
ordförande, Naturskyddsföreningen Västerbottens län

Annkristin Holmberg
ordförande, Jämtland-Härjedalens Naturskyddsförbund

Bernt Persson
ordförande, Naturskyddsföreningen Västernorrlands län

Per-Olof Ericksson
Ordförande, Naturskyddsföreningen Gävleborgs län

Anders Munters
ordförande, Naturskyddsföreningen i Dalarna

Jenny Brodén
ordförande, Naturskyddsföreningen Värmland

Marianne Kahn,
Ordförande, Naturskyddsföreningen Uppsala län

Sven Nilsson
ordförande, Naturskyddsföreningen Västmanlands län

Ingvar Arvidsson,
styrelseledamot, Naturskyddsföreningen i Norra Älvsborg

Boel Lanne
ordförande, Naturskyddsföreningen Bohuslän

Kjell Olsson
ordförande, Naturskyddsföreningen i Kalmar län

Tommie Fagerberg
ordförande, Naturskyddsföreningen Halland

Sam Skällberg
ordförande, Naturskyddsföreningen Blekinge län

Anders Lerner
ordförande, Naturskyddsföreningen i Skåne

Mirjam Lööf Green
Samordnare, Naturskyddsföreningens skogsnätverk

Intressant? Läs även andras åsikter om Svenska Kyrkan, Kyrkovalet, Naturskyddsföreningen, Skogen, Biologisk mångfald, Skogsbruk

Kulturlandskap i Bråbygden Foto: Mirjam Lööf Green

Vi har fått en inbjudan till en konferens som handlar om odlingslandskapet, men som verkar intressant även för oss som håller på med skogsfrågor. Leif Andersson (ProNatura), som är en av arrangörerna, hälsar att alla intresserade är välkomna. Deltagandet är gratis, förutom logi.

Konferens: Hotad biologisk mångfald i odlingslandskapet -trender, problem, lösningar

14-15 november på Sörängens folkhögskola i Nässjö

Ur programmet

Har vi rätt förstått det gamla odlingslandskapet? – Trender under de senaste årtiondena – Skötselkonflikter – Behövs ett landskapsperspektiv när vi skyddar biologisk mångfald i jordbrukslandskapet? – Vad betyder ökningen av arealen biologiskt/ekologiskt odlad mark för den hotade biologiska mångfalden? – Positiva exempel

Anmälan till Margareta Edqvist (margareta.edqvist@telia.com) senast 20 oktober.

Arrangörer
Svenska Botaniska Föreningen (SBF)
Sveriges Ornitologiska Förening (SOF)
Sveriges Mykologiska Förening (SMF)
Sveriges Entomologiska Förening (SEF)

Program
Konferens i Nässjö 14-15 nov 2009

På söndag är det dags för kyrkoval i hela Sverige. Vi uppmanar er som ställer upp till val till stiftsfullmäktige att bli kandidater för skogens biologiska mångfald.

Enligt en studie som vi i Naturskyddsföreningen har gjort så äger Svenska Kyrkans stift närmare 400 000 hektar skog. Härnösands stift äger 69 000 hektar. Det gör stiftet till en av regionens stora skogsägare. Härnösands stift gjorde 2008 en vinst på 41 miljoner kronor. Detta gör det desto mer angeläget att inkomsterna från skogen är etiskt försvarbara.

Vi hoppas att den bibliska förvaltarskapstanken kommer i första rummet när det gäller kyrkans mark. Utifrån dagens ekologiska kunskap skulle det kunna innebära en rad olika åtaganden, bland annat att man aktivt bidrar till att öka den biologiska mångfalden genom naturvårdande skötselåtgärder, att de skyddsvärda skogarna görs kända och avsätts för naturvård och att kemiska bekämpningsmedel, skogsgödsling, dikning och exotiska trädslag utesluts.

Vi tror att kyrkan har det evighetsperspektiv som krävs för att planera för ett hållbart förvaltande. Om Svenska Kyrkan planerar att finnas kvar i tusen år till, så finns det inget att vinna på att jaga efter kortsiktiga vinster. Kyrkan kan bli först med att, i stor skala, ställa om till ett uthålligt mångbrukande av skogen utan kalhyggesberoende. Detta innebär en vidgad syn på skogsbruk där sätten att tjäna pengar är fler än avverkning. Det kan bland annat handla om en utvecklad besöksnäring med ett rikt skogslandskap som basresurs.

Ett hållbart skogsbruk är möjligt, men det är bråttom – större delen av vår skog är redan förvandlad till trädplantage där stora delar av dess ursprungliga naturvärden och skönhet gått förlorade.

Svenska Kyrkan är en unik aktör genom sin närvaro överallt i landet. Genom att visa vägen till ett långsiktigt hållbart förvaltande kan kyrkan bidra till att fler ställer om från dagens kortsiktighet till ett skogsbruk som är hållbart i ett evighetsperspektiv.

I kyrkovalet behöver vi kandidater som står upp för skogen. Folkvalda som talar för en kyrklig vision om hållbart brukande och sköna landskap där både kyrka, människor och natur kan verka i minst 1000 år till. Kyrkopolitiker för skogen: var är ni?

Bernt Persson
ordförande, Naturskyddsföreningen Västernorrlands län

Annkristin Holmberg
ordförande, Naturskyddsföreningen i Jämtland och Härjedalen

Mirjam Lööf Green
samordnare, Naturskyddsföreningens skogsnätverk

Intressant? Läs vad andra skriver om Svenska Kyrkan, Härnösands stift, Biologisk mångfald, Skogsbruk, Skogen mångfald, Mångbruk

De skogar som nu har fallit för bolagets klinga är skogar som aldrig borde ha avverkats. Skogar som, ur ett landskapsperspektiv, försvinner snabbare än vi ens vågar tänka på. De hänsynsytor som SCA lämnat håller samma klass som de nu avverkade delarna gjorde. Skillnaden är bara att i hänsynsytorna står naturvärdena kvar.

Vi kan inte tolka detta handlande på annat sätt än att SCA på fullaste allvar tror att de med stöd av certifieringen kan avverka skogar med höga naturvärden, såga ner biologiskt viktiga naturvärdesträd och köra sönder död ved. Varför skulle bolaget annars gå ut och säga att de inte gjort något fel? SCA måste verkligen tro att den rådande certifieringen FSC tillåter att naturvärdesträd kapas bara andra naturvärdesträd sparas. Men det är fel. Certifieringen gäller hela skogen, inte bara hänsynsytorna. Ett naturvärdesträd är ett naturvärdesträd, oavsett hur många naturvärdesträd som finns i beståndet.

Detta gäller, enligt både FSC och SCA:s egen policy, väldigt specifikt naturvärdesträd med öppna så kallade brandljud, det vill säga skador på stammen från brand, som har särskilda värden för mångfalden i skogen. Brandljud ska alltid värnas vid avverkningar. Vi räknade till ett hundratal avverkade träd med öppna brandljud på en avverkning av SCA. Att avgränsa en naturskog med så höga biologiska värden, i syfte att avverka, bryter inte bara mot certifieringen utan även sektorsansvaret som innebär att miljömålen klaras. Det visar även på den fullständiga avsaknaden av respekt för naturen från bolagets sida.

Nu håller de sista resterna av oskyddade naturskogar på att försvinna, men bolagen fortsätter att hugga, trots protester från lokalbefolkningar, den ideella naturvården, forskare och naturvårdande myndigheter. SCA verkar vilja fortsätta hugga tills endast fem procent av den naturliga skogen återstår i riktiga bestånd och fem procent som små upphackade hänsynsytor. Återstående 90 procent av SCA:s skogsmark nedanför gränsen för fjällnära skog kommer att ersättas av virkesåkrar. Skogen värderas i förutbestämda procentsatser regionvis i stället för att skogens naturliga värden värnas.

Trots försöken till vad bolaget kallar naturvård så har naturvärden förstörts, naturvärden som bolaget redan kände till eftersom Naturskyddsföreningen hade koordinatsatt och delgivit bolaget dessa.

Är SCA verkligen beredda att offra dom sista naturskogarna för ekonomisk vinning? Att prata om landskapsperspektiv när landskapet samtidigt fragmenteras hårt rimmar väldigt dåligt. SCA hävdar bestämt att företaget har blivit bättre på att göra det som utlovats. Frågan är bara om det gäller att hugga skog eller om det gäller att ta hänsyn till naturvärden.

Mikael Karlsson, ordförande Naturskyddsföreningen

Malin Sahlin, skogshandläggare Naturskyddsföreningen

Intressant? Läs vad andra skriver om SCA, Naturvärden, FSC, Naturskyddsföreningen, Naturskog, Biologisk mångfald, Västernorrland, Jämtland

Avverkad urskog i Härjedalen Foto: Olli Manninen

Lars Andersson, Ordförande för Naturskyddsföreningen i Norrbotten, svarar Sofia Arkelsten (M) i NSD debatt.

Hur envist kan man förneka och blunda för fakta? I två debattartiklar har Arkelsten nu påstått att skogsskötsel gör skog skyddsvärd, och sprider dessutom desinformationen att vi inte behöver skydda den mängd skog som vetenskapen visat behövs.
Skogens biologiska mångfald har utvecklats i urskogslandskapet genom naturliga processer, en del mycket långsamma som kan ta bortåt tusen år eller mer.

Genom dem bildas grova gammelträd, silverglänsande torrakor, hålträd, platser med varaktig markskugga, mossbelupna lågor och andra höga värden för tusentals arter som nu hotas eller missgynas – av just skogsskötseln, för att den undanröjer dessa värden i sin strävan efter ekonomisk avkastning.
En offentlig utredning har sammanfattat forskningen och häromåret gjordes en uppföljning som bekräftade resultatet. Den visar att i genomsnitt behöver tio procent av den produktiva skogen permanent skydd mot virkesproduktionens skogsskötsel. Hur kan man blunda för detta?
Slutligen påstår Arkelsten att det finns balans mellan produktion och bevarande, trots att hon som riksdagsledamot har tillgång till en utredningstjänst som kan ta fram statistiken, som tydligt visar att den förkrossande merparten av skogsmarken brukas, medan endast några få procent av skogen skyddas.

Det skulle vara intressant om det kom något moderat förslag på hur man permanent kan skydda skog utan att den är i statlig ägo, om det ska vara som stiftelse eller i annan varaktig form (oberoende av våra korta liv eller bolag som köps upp och ombildas).
I USA äger staten skog och naturskyddade områden, varför passar det inte för moderaterna? Det lär vi aldrig få veta, då syftet med argumentationen verkar vara att offra naturen för ekonomisk vinning.

Arkelsten skulle istället kunna göra en insats genom att driva på sitt parti att återställa de undandragna 200 miljonerna att betala markägare för naturskydd, eller ännu hellre öka anslaget så att vi kan skydda den tiondel skog som behövs, så snart som möjligt – innan gammelskogen fallit.

Läs debatten i NSD 1, 2, 3, 4

Intressant? Läs vad andra tycker om NSD, Norrbotten, Moderaterna, Skog, Biologisk mångfald, Urskog, Naturvårdsanslag, Skyddsvärd skog

- Skyddet av dessa värdefulla skogsområden utgör ett litet men viktigt steg i arbetet att bevara skogens biologiska mångfald och att uppfylla miljömålet levande skogar, säger länsrådet Magnus Holgersson.

Det ena området, Göstrings urskog, är beläget i västra delen av Boxholms kommun. Stora delar av skogen är mycket gammal och en del har varit skyddad av markägaren, Göstrings häradsallmänning, som ett så kallat internt reservat. Denna del är urskogsartad med grova mycket gamla knotiga tallar och granar beläget i en dalsänka med mossklädda sluttningar och block. Reservatet Göstrings urskog planeras att invigas med parkering och vandringsslinga den 28 augusti. Reservatet är 38,7 ha varav produktiv skog utgör 33 ha.

Det andra reservatet, Boda, ligger i Kinda kommun i närheten av Åsunden. Även detta område är dominerat av skog med hög ålder. Hällmarkstallskog med glest lågvuxna knotiga tallar och branter ner mot sjön gör att man har bra utsikt över Åsunden på flera ställen. Reservatet är 32,7 ha varav 26 ha utgör produktiv skog.

På fredag inviger Boxholms kommunalråd Per-Arne Larsson Göstrings urskog. Parkering och en anlagd vandringsled gör detta till ett tillgängligt men ändå vilt och spännande naturområde i Boxholms närhet.
Det nybildade naturreservatet invigs på fredag 28 augusti kl. 14.00. Invigningen innehåller guidning, förtäring och levande musik.
Media hälsas välkomna att delta vid invigningen.
Vägbeskrivning: Sväng av mot Ryckelsby i Boxholm. Efter ca 3,5 km ska ni svänga av mot Trehörna. Skyltning till naturreservatet finns från Trehörnavägen. Från Boxholm är det ca 1 mil till Göstrings urskog.

Media: SR, Newsdesk

Intressant?

Läs vad andra skriver om Urskog, Hällmarksskog, Skogsmark, Naturreservat, Östergötland, Biologisk mångfald, Gammelskog, Boxholm

Både den biologiska historien och markanvändningstraditionen måste beaktas i naturvården. Synsättet är etablerat i jordbrukslandskapet, men saknas i skogen.

Plantering av barrskog är historiskt sett en mycket sen företeelse och fortfarande finns skogslandskap som inte berörts av modernt skogsbruk. Mycket av dagens biologiska mångfald är varken anpassad till eller beroende av beståndsbildande skog för sin uthålliga överlevnad. Däremot är kontinuitet av gamla träd i mer eller mindre ljusöppna miljöer av avgörande betydelse.

Dessa miljöer dominerade merparten av utmarken inom den boreonemorala zonen åtminstone från 1700-talets början och inom den nemorala zonen betydligt längre bakåt i tiden. Betesmarker, ängar, åkerlyckor och svedjebruk präglade landskapet. Bete och styrd eld samt skogsbränder var de viktigaste påverkansfaktorerna. Denna grundläggande skötsel är i princip borta idag, men kan givetvis återinföras om resurser och inte minst vilja och handlingskraft finns.

Gran senkomling i syd

Sveriges skogslandskap söder om limes norrlandicus har alltid varit lövskogsdominerat, dock med ett påtagligt inslag av tall. Den naturligt betingade lövdominansen förstärktes kraftigt av jordbruket, särskilt beträffande ängarnas och ekhagarnas ädellövträd, hamlingsträd samt frukt- och bärträd. Vårt enda skuggivande barrträd, granen, är i södra Sverige en historiskt sett mycket sen invandrare. Som fullvuxet träd undanträngdes granen i stor utsträckning till bergsbranter, sumpmarker och andra brandrefugier i landskapet. Rödlistade arter knutna till gran är vanliga i norr men sällsynta eller saknas helt i söder. Mycket tyder på att dessa arter behöver en tusenårig grankontinuitet.

Historielös landskapsvård otillräcklig

Sverige har ett ovanligt bra, men tyvärr bara sporadiskt nyttjat källmaterial för forskning kring landskapets historia, markanvändning och hävd. Pollenanalyser, de storskaliga historiska kartorna, skrivna källor och inte minst landskapet självt ger sammantagna möjlighet till en god beskrivning av landskaps- och markanvändningshistorien.

”Landskapet känner inget stillestånd!” skrev redan Carl Fries. Dessa fyra grundläggande ord för allt bevarandearbete har landskapsforskare senare förtydligat genom att slå fast: ”Landskapet är inte ett tillstånd utan en process.” Landskapet kommer någonstans ifrån och är på väg någon annanstans.

inga målformuleringar eller skötselåtgärder kan beslutas utan kunskap om växelspelet mellan de naturgivna förutsättningarna i landskapet och människans nyttjande

Dagens situation kan kanske liknas vid en ögonblicksbild ur en tvåtimmars långfilm. Den självklara konsekvensen för allt natur- och kulturmiljövårdsarbete är att inga målformuleringar eller skötselåtgärder kan beslutas utan kunskap om växelspelet mellan de naturgivna förutsättningarna i landskapet och människans nyttjande av dessa: landskapets markhistoria, markanvändning och hävd. Utan kunskap om hur de värden vi är satta att bevara har uppkommit och utvecklats till dagens situation har vi givetvis inte heller tillräcklig kunskap att besluta om de rätta målen eller de rätta åtgärderna att nå dessa mål.

I jordbrukslandskapet baseras bevarandearbetet sedan decennier på denna grundläggande kunskap. På så sätt har arbetet räddat arter, naturtyper och kulturmiljövärden i en omfattning som tedde sig helt utopisk för ett par decennier sedan. Men i skogslandskapet nyttjas i stort sett inte denna insikt och ekonomiska styrmedel saknas för kontinuerlig skötsel. Vi kan inte längre gömma oss bakom påståendet att vi saknar kunskap för att bevara skogslandskapets skötselberoende biodiversitet. Förmodligen är kunskapen om de långsiktiga effekterna av fri utveckling sämre.

Irrelevant landskapsdelning

Landskapet har på myndighetsnivå av praktiska skäl ”sågats itu” och därefter cementerats till ett separat jordbrukslandskap och ett separat skogsbrukslandskap. Uppdragen att arbeta utifrån en helhetssyn på landskapet kommer därmed i skymundan. Från biodiversitetssynpunkt och ur bondens synvinkel är det ”itusågade” landskapet irrelevant. För dem är landskap liktydigt med hela det resursområde bonden och delar av biodiversiteten behöver för sin uthålliga överlevnad. Denna insikt måste också ligga till grund för stora delar av bevarandearbetet.

I skogslandskapet är ”utarmning” redan ett faktum. Som exempel kan nämnas att ett antal skalbaggar som alltid karaktäriserats som skogsskalbaggar idag har sina enda kända förekomster i jordbrukslandskapet. Många inventeringar visar att den skötsel beroende biodiversiteten i form av arter och miljöer fortfarande kan vara betydande på före detta utmark och att det finns minst 10 000 hektar sådana miljöer som fortfarande är möjliga att restaurera.

Total och säker kunskap om antalet arter som gynnas respektive missgynnas av skötsel saknas. Vad vi däremot vet är att det finns två kategorier av arter och naturtyper, nämligen de som är beroende av mer eller mindre intensiv och kontinuerlig skötsel samt de som är beroende av skog i bemärkelsen täta och gamla bestånd. Att bara arbeta med den ena kategorin ger alltså inte ens i teorin förutsättningar att nå uppsatta miljökvalitetsmål. Ett trovärdigt och effektivt bevarandearbete måste bestå av en kombination av restaurering och skötsel och områden för spontan utveckling.

Landskapsvärden och biologisk mångfald handlar dessutom om så mycket mer än arter. Ekosystem, naturtyper, växtsamhällen, kulturmiljövärden och sociala värden är alla centrala i naturvården. Betesmarker, hamlade träd, frukt- och bärträd och gamla torpmiljöer har lika stort värde och lika stort berättigande ur kulturmiljövårdssynpunkt som ur biodiversitetssynpunkt – och detta oavsett om de befinner sig i jordbruks- eller skogsbrukslandskap. Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Centrum för biologisk mångfald har startat ett samarbete rörande landskapets biologiska kulturarv. Det skulle vara mycket värdefullt om Artdatabanken upprättade en rödlista för växtsamhällen och naturtyper.

”Man bör ännu framhärda i att använda sådana ord som hagar, gläntor, ängar och hedar
när man tänker på öppna platser i tätnande och mörknande skog
…
Allt detta kan man göra av kärlek till skogen Som själv älskar gläntor och skogshagar.”
Harry Martinson, Ur de tusen dikternas bok

Intressant?

Läs vad andra skriver om Biologisk historia, Barrskog, Skogslandskap, Lövskog, Landskapsvård, Gran, Naturvård

Idag formas morgondagens skogslandskap. Foto: John Green

Svar på debattartikel av Bo Hultin (M) och Sofia Arkelsten (M) i NSD 15 juni 2009.

Bo Hultin och Sofia Arkelsten tar i en debattartikel upp skogen. De framför att det är viktigt med levande natur och rikt djurliv och att skogen spelar stor roll för klimatet. Så långt kan man hålla med. Men det är svårt att se att de har några lösningar.

Det enda de argumenterar konsekvent för är privat ägande av skogsmark utan inskränkningar och krav från det allmänna på hur skogen sköts.De sätter insatser för naturvård i andra hand, och tycker att ”reservatsbildningar [...] bör införas med stor restriktivitet” alltmedan 98 procent av skogen är tillgänglig för avverkning och knappt ynkans 2 procent skyddas i reservat.

För att behålla skogens biologiska mångfald behövs permanenta skyddsformer, vilket inte är fallet i privatägd skog. En skogsägare som frivilligt avsatt en god bit av sin skog för fri utveckling efterträds förr eller senare av en annan, som inte alls behöver dela sin företrädares vision. Avverkningar som skulle varit en besvikelse för företrädaren kan genomföras. Vi har exempel i Norrbotten där en framsynt markägare donerat skog för naturvårdsändamål. Hur vill Moderaterna utveckla permanent skydd för skog utan att den behöver ägas av staten?

Om Moderaterna verkligen vill slå vakt om skogen så är man välkomna att ta krafttag och betala vad det kostar! I Naturskyddsföreningens återkommande partienkäter inför riksdags- och EU-val är dessvärre moderaterna det parti som återkommande visar sämst insatser för miljön. Hultin och Arkelsten visar även i sin artikel att det centrala budskapet är mindre resurser till skyddet av allas vår natur. Den Moderatledda regeringen har gjort den största nedskärningen någonsin av naturvårdsbudgeten, en bortkapning på 200 miljoner trots att man inte är i närheten av målet för skogsskyddet! Är det därför Hultin och Arkelsten antyder att kvantitet inte är betydelsefull, med diffus hänvisning till kvalitet? I samma anda skulle skolor kunna ha hundra elever per lärare, med hänvisning till att läraren har hög kvalitet.
Många örnpar kan inte häcka i en enda gammeltall, ens om den är av högsta kvalitet!

Sofia Arkelsten har tidigare skrivit att kyrkan borde skydda mer skog, samtidigt som hon som riksdagsledamot varit med om att skära ner budgeten för att skydda skog. Regeringen accepterar Statens Fastighetsverks krav på betalning för att de ska sluta avverka skyddsvärd fjällnära skog. Pengar som kunde betalats till privata skogsägare.

”Dagens kvantitetsmål för skogspolitiken bör ersättas med ett kvalitetsmål” skriver de. Forskningen har visat vilken kvantitet som behövs för att behålla ett rikt växt- och djurliv. I genomsnitt behöver tio procent av den produktiva skogen nedanför fjällnära regionen permanent undantas från skogsbruk.

Sluta låtsas att ni bryr er om skogens naturvärden. Om ni bryr er, visa det genom att höja statens budget för biologisk mångfald! Återställ snarast de 200 undandragna miljonerna och budgetera för att lösa in återstående skogsmark innan det är för sent. Det kan kräva ännu mer pengar, för vi vet inte om vi ens har tio år på oss.

Svaret är publicerat i NSD den 28:e juli.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Naturskyddsföreningen i Norrbottens län, Moderaterna, Biologisk mångfald, Skog & Klimat, Naturreservat, Fjällnära skog, Naturvärden, Avverkning, Markägare, Regeringen, Statens fastighetsverk

Nu har högerkartellen skurit ner statsmedlen för bildande av nya naturreservat med minus 50 miljoner, minus 200 miljoner och minus 200 miljoner tre budgetar i rad. Istället för, som vi vill, värna den biologiska mångfalden. Köpa in mer mark till stat och kommuner för fler naturreservat.

Det sa riksdagsledamot Peter Hultqvist (S) till Dala Demokraten i veckan.

Läs mer i DD

Läs andras åsikter om Biologisk mångfald, Regeringen, Naturreservat, Skogen, Gammelskogen, Naturvårdsanslag

Naturskyddsföreningens Härrydakrets vädjar till skogskoncernen Södra att man skall avvakta pågående samråds- och utredningsarbete. Föreningen har också begärt att länsstyrelsen och riksantikvarieämbete skall agera för skydd av områdets natur- och kulturvärden.

- Det är inte för mycket begärt att Södra lyssnar på kritiken och stoppar avverkningen. Frågan om skydd för området måste utredas ordentligt. Att värdefulla skogar avverkas medan Länsstyrelsen har semester vore givetvis oacceptabelt, men det är precis vad som håller på att hända med Skärsjöskogen, säger Mikael Karlsson ordförande i Naturskyddsföreningen.

- Vi uppmanar också Länsstyrelsen att ta de höga sociala, kulturella och biologiska värdena på allvar och bilda ett naturreservat i samråd med berörda intressen, säger Jonas Rudberg skogshandläggare på Naturskyddsföreningen.

Faktabakgrund

Naturskyddsföreningen har tillsammans med 20 andra miljöorganisationer sedan 2008 agerat för Skärsjöskogens bevarande och för att stoppa de omfattande exploateringsplanerna i form byggnation av en stor hotell- och golfanläggning (Landvetter Park). Denna exploatering skulle allvarligt skada områdets värdefulla biologiska mångfald.

För närvarande är det skogsavverkningar inom området som utgör det största hotet. På grund av semestrar vilar ärendena hos myndigheterna. Avverkningarna hotar starta redan i nästa vecka (21 juli). Föreningens krets i Härryda vädjar i brev till Södra att man skall avvakta med avverkningen. Föreningen hänvisar även till Södras miljö- och samrådspolicy och tidigare löften att inte avverka gammelskog.

Skärsjöskogen söder om Landvetter ingår i Yxsjöområdet som är ett större tätortsnära naturområde av högsta naturvärde – klass 1 av nationellt bevarandeintresse. Inom Yxsjöområdet finns runt 25 hotade och skyddsvärda arter som till exempel nattskärra, mindre hackspett, tjäder, sparvuggla, smålom, gransotdyna, stubbtrådmossa och bred paljettdykare.

För mer information
Mikael Karlsson, Ordförande, 070-316 27 22
Michael Nilsson, Härrydakretsens ordförande, 031-98 93 63, 070-799 70 39
Jonas Rudberg, Skogshandläggare, 070-214 16 32
Fredrik Adolfsson, T.f. presschef, 076-789 47 04