Skogen som anmälts för avverkning ligger ovanför gränsen för fjällnära skog, vilket betyder att tillstånd från Skogsstyrelsen krävs innan avverkning. Enligt 18 § skogsvårdslagen får tillstånd till avverkning av sådan skog ej ges om avverkningen är oförenlig med intressen av väsentlig betydelse för naturvården. Lagen är dock alltför svag när det gäller skydd av värdefulla miljöer och tolkningsutrymmet är oftast alltför stort.

– En avverkning i denna skog skulle vara ett helt oacceptabelt ingrepp i den mycket känsliga och värdefulla miljö som Änokdeltat och den intilliggande urskogen utgör. Enligt skogsvårdslagen skall produktionsmål och miljömål väga lika. Lagen måste då åtminstone kunna skydda urskog av nationellt och europeiskt värde, vad vore annars talet om likställda mål värt? undrar Karin Åström, vice ordförande i Naturskyddsföreningen.

Den avverkningshotade skogen är urskogsartad. Skogen ligger inom Änokdeltat, som en enklav mellan naturreservaten Kamajokk och Kvikkjokk-Kabla fjällurskog. Vid bildandet av Kamajokks naturreservat valde Länsstyrelsen i Norrbotten att inte ta med det nu hotade skogsområdet i planerna.

– Att denna del av Änokdeltat inte ingår i Kamajokks naturreservat är obegripligt. Om inte Skogsstyrelsen avslår tillståndsansökan – så som vi menar att lagen kräver – måste länsstyrelsen och landshövdingen i Norrbotten agera snabbt i frågan. Ett interimistiskt reservat måste skapas av hela det oskyddade området för att inte riskera att det avverkas. Markägaren måste hållas skadelös antingen genom bytesmark från Sveaskog eller intrångsersättning, säger Daniel Rutschman, ordförande i Naturskyddsföreningen i Jokkmokk.

Läs Naturskyddsföreningens brev till Skogsstyrelsen

Vy över Övre Piteälven. Foto: Olli Manninen

Om vildmarksområdet vid Övre Piteälven i Arjeplogs kommun
Vid Övre Piteälven finns stora oskyddade skogsområden med höga naturvärden och stora mått av orördhet som gränsar till obrutna fjällområden och tre stora naturreservat. Sammantaget utgör detta område över 10 00 hektar. Området ägs till en del av Statens Fastighetsverk och pekades ut som skyddsvärd i samband med Statsskogsinventeringen. Angränsande till detta område finns urskogsartade skogar vid bergen Skerutj, Hemberget och Suppevare som ägs av SCA. Utöver de höga biologiska värdena finns även stora värden för friluftslivet, i synnerhet för fiskebesöksnäringen i den outbyggda Piteälven. I det obrutna området finns även en kyrka på en udde sydost om Hemberget, som endast kan nås till fots landvägen, eftersom det inte finns någon väg dit.

Intressanta arter av svampar och lavar
När Naturskyddsföreningen besökte den del av området som ägs av SCA den 26 och 27 augusti 2007 gjordes 199 fynd av 25 rödlistade arter. Sedan dess har området besökts fler gånger och ytterligare två rödlistade arter har tillkommit på listan.

Mer information om Övre Piteälven på naturskyddare.se

Läs rapporten här

SCA verkar definitivt ha bestämt sig, ”Slaguggleskogen” skall slutavverkas, ugglemor skall ännu en gång vräkas.

Finnträsk, söder om Piteå på gränsen mellan Norrbotten och Västerbotten, är ett unikt fågelområde med ett stort antal stora rovfåglar som duvhök, lappuggla, slaguggla, fiskgjuse ormvråk och bivråk. Här finns gott om skogshöns som orre och tjäder. Nästan alla dessa arter är beroende av gammal skog. I snart 10 år har Björn Mildh och hans fränder vädjat till SCA att spara öarna av äldre skog som är livsnödvändiga biotoper för fåglarna”. (taget ur Birgitta Pettersons ledare i Piteå-Tidningen den 6.12.2007)

Finnträsk har (haft) ett rikt fågelliv, i nivå med IBA-klass (IBA= Important Bird Area) även om officiell klassning inte skett. SCA har sedan mer än 10 år tillbaka gång på gång uppmärksammats på områdets unika karaktär som fågellokal med en mosaik av öar med äldre naturskog, myrmarker och tjärnar. Trots detta har bolaget hela tiden fortsatt att avverka de få återstående öarna med naturskog som är livsrum för många av rovfåglarna. Det lilla som bolaget sparat har inte skett på eget initiativ, utan alltid först efter påtryckningar. Kort sagt, SCA bryr sig inte om fågelskyddet i Finnträsk trots sina yviga löften. ”I norra Sverige finns 200 växt och djurarter som hotas av skogsbruket. SCA´s skogar sköts med målet att dessa arters livsutrymme skall bevaras”.

Vackra ord är en sak, handling en helt annan. Nu står ”Slaguggleskogen” på tur. Den skall bli en tallplantage. Så gick det även med slagugglornas förra bostubbe i Finnträsk. Den frihöggs i mitten på 1990-talet och hamnade ute på ett kalhygge som nu är contortaplantering. År 1997 iordningställde jag därför en ny bostubbe i den skog i närheten som SCA nu tänker hugga. Högstubben togs i bruk av slagugglemor redan några månader senare, vårvinter 1998, och har varit boplats för henne och hennes ungar fram till nu.

SCA, som från början inte sparat ett enda träd kring bostubben, kommer att försvara sig med att man nu snitslat om ”Slaguggleskogen” flera gånger och lämnat en del träd intill stubben. Samt att skogen är gallrad en gång i tiden. Men det är just en sådan ganska öppen, äldre blandskog slagugglan vill ha som biotop. SCA kommer även att hävda att bolaget inte har råd att spara slaguggleskogen (10 ha räcker) utan i så fall måste hugga ”Tjäderskogen”, en annan liten, värdefull gammelskogsrest i Finnträsk med en tjäderlekplats. Så har det varit hela tiden, den ena fågelarten ställs mot den andra. Löftet om livsutrymme är bara fagert tal, det spelar ingen roll för SCA om fåglarna försvinner. Helst skall de bort så att återstående gammelskogar kan huggas utan protester. SCA struntar fåglarnas livsrum, det är mycket viktigare att vinsten för andra kvartalet 2009 blev 1575 miljoner.

Kära slagugglemor som gett mig och andra oförglömliga upplevelser vid din bostubbe; ha överseende med SCA om de sågar ner din hemskog. Bolaget förstår inte bättre.

Den som vill läsa mer om Finnträskskogen kan även göra det i tidskriften Vår Fågelvärld 4/2001 och 8/2007.