En debattartikel i dagens Dala-Demokraten skriven av tre medlemmar i Naturskyddsföreningen i Dalarna.

Vi ledde under nära tio år den ideella sidan i ett samarbete mellan ideell naturvård i Dalarna och länets skogsmyndighet.

I 1979 års skogsvårdslag fick omsorgen om naturhänsyn för första gången en egen paragraf i skogsvårdslagen, § 21. Naturhänsyn gällde nu överallt i samband med skogsbruk och avvägningen mellan allmänintresset naturskydd och skyddet för den enskilda egendomsrätten kunde innebära att maximalt 10% av en markägares innehav i en kommun måste avstås till något allmänintresse, exempelvis naturvård.
Visst låter väl detta som ett adekvat svar på det av FN nyss deklarerade: ”Biologiska mångfaldens år 2010”! Ett svar även betingat av att de rödlistade skogslevande arterna i landet blivit fler. ArtDataBankens nya ”rödlistning” 2010 förde också upp några rätt välkända tidigare signalarter, garnlav, ullticka, tallticka m.fl. på hotlistan. Där sitter nu 2131 skogslevande växt- och djurarter och hukar, oroliga för sin överlevnad!

Erfarenheterna från 1980-talets framgångsrika samarbete i Dalarna visar, som vi ser det, framförallt tre saker: att samarbete kan vara bra och givande (tack Hans Petré!), att man inte skall väcka den björn som sover och att ekonomisk makt oftast tar sig rätt. Samarbetet låg rätt i tiden och gav utdelning främst i form av en ökande aktivitet. Fokus hamnade på bevarandefrågorna, många utbildningsprogram växte fram och så småningom också ArtDataBank och Nyckelbiotopbegrepp. Dalarna hade då över 20 distrikt, idag är det tre, och i varje distrikt engagerades en eller flera ideella kontaktpersoner. Naturvårdarna lämnade till distrikten uppgifter om var tjäderspel och guckuskolokaler mm. fanns och fick i gengäld tillgång till aktuella avverkningsanmälningar. Då paragraf 21 också hade en högre, ”särskild” nivå, exemplifierad av just tjäderspel och guckuskolokaler, där areellt mer omfattande skydd ofta krävdes, uppstod ibland konflikter.

Den sovande björnen, läs: olika ägarintressen, tex Skogsindustrierna och LRF, väcktes till en intensiv lobbying och gradvis pressades brytpunkten mellan de motstående intressena, den sk toleranströskeln, neråt. Till slut var toleranströskeln så låg, att den fick namnet ”bagatellartat intrång”, men det skulle bli värre!
Carl Bildts regering tillsatte i början på 1990-talet den sk Fri- och rättighetskommittén, att göra översyn av grundlagen. Det hette att lagstiftningen skulle EU-anpassas. Nu kommer det ”bagatellartade intrånget” igen och införs sedan i grundlagen! Därmed var likställdheten uppriven och markägarintressena fortsätter därefter att håva in vinsterna. Nu skall markägarna ersättas med 125 % av värdet av marken vid en reservatsbildning! På hemmaplan flörtar minister Carlgren inför valet med markägarna: ”Inga fler naturreservat på Gotland!” (GT 100611)

Den hoppingivande likställdheten från 1979 har vänts till ökande ”likstelhet” på 2000-talet, en likstelhet, som särskilt drabbar skogens växt- och djurarter. Antalet rödlistade arter ökar, medan gammelskogarna kalhuggs och intensivskogsbruk påbörjas i stor skala. Att kalla detta ”den svenska modellen” är genomfalskt.
Inte ens rötveden, så viktig för många hotade organismer, får längre vara ifred! Den betingar idag, som flis, ett allt högre pris. En skön tyngd i plånboken för säljarna, men också en allt mer tyngande utdöendeskuld för de växter och djur, som är den biologiska mångfalden, länken till våra egna liv, till vår långa historia på Jorden.

Före storskiftet på 1800-talet, fanns ingen allmän äganderätt till skog. Denna nu expanderande ”rätt” är alltså runt 150 år, medan evolutionen behövt miljontals år för att få till skogsekosystemet. Rätten för växt- och djurarter att få finnas till, ekosystemens biologiska mångfald, lyfts nu däremot fram av FN, som prioriterat mål under 2010. Ute i skogarna pågår samtidigt knaprandet på liket, dvs. slutskedet av exploateringen av gammelskogarna oförtrutet. Där motarbetas initiativet från FN, varje dygn, året runt.

Rolf Lundqvist
Sören Nyström
Åke Persson
Ideella naturvårdare i Dalarna.

Läs även andras åsikter om Dala-Demokraten, Skogsvårdslagen, Dalarna, Skogsindustrierna, FN, Biologisk mångfald, Rödlistade arter