Tallen ska inte få bli sällsynt
Kanske låter det lite otroligt, men i södra Sverige är bekymren med betesskador så stora på tallungskogar att många markägarne tycker att det är så meningslöst att ens försöka att det blir granplantering mer eller mindre överallt.
Enligt ett pressmeddelande ska Skogsstyrelsen göra gemensam sak med flera andra stora företrädare för skogsbruket för att vända tallens vikande ställning i Götaland.
Vad som inledningsvis låter ganska storslaget visar sig vara ett modellområde med förbättrad viltförvaltning i mindre skala, men jag vill ändå passa på att applådera Monika Stridsman, Herman Sundqvist, Göran Örlander och de andra som fattat att granåker är både klimat-osmart och biologiskt enformigt.
Detta ingjuter lite hopp i mig om andra större saker som kanske kan hända framöver. För om man kan satsa på tall kan man väl satsa på till exempel ek? Hoppas att detta blir slutet för granpolitiken i Götaland!
Premenuera på
Kommentar till Mirjam Lööf Green.
Betestrycket från älgen är stort i nästan hela Sverige. De för älg och rådjur begärligaste trädslagen är sälg,rönn, asp, ask och ek. Som nummer två kommer tallen och därefter björk. Är tallen hårt betad så är de först nämnda ännu hårdare betade, så hårt att de på vissa håll aldrig når över beteshöjd. De försvinner därmed från landskapet. Detta lägger vi knappast märke till, få människor rör sig i skogen för att följa upp de här trädslagens utveckling på plantstadiet. Där människor rör sig mycket, runt samhällen, längs vägar och vandringsleder blir viltet stört och håller sig borta. Där utvecklas de här trädslagen tämligen opåverkade. Uppföljning behövs och betestrycket minskas. Enligt uppgift skall hälften av alla älgar i världen finnas i Sverige. Knappast hållbart. Dagens gammelskog har en gång varit plantskog. Är dagens plantskog artfattig så blir morgondagens gammelskog också lika artfattig.
Som före detta skogsbrukare har jag upplevt hur skogsstyrelsen de sista 10 åren varnat för granifieringen. Skogsägaren bedömmer att planterar han/hon tall så blir betesskadorna för stora.” Det får bli gran, då slipper jag åtminstone se mitt arbete med att föryngra skogen spolierat”, även om det är både ekonomisk och biologiskt fel.
Lars-Erik Fridholm