Jörgen Sjöström och Marianne Kahn från Naturskyddsföreningen i Uppsala län har skrivit en debattartikel som publicerades i Upsala Nya Tidning idag.

Upplands skogar har både upplevelsemässigt och ekologiskt kraftigt förändrats på mindre än en mansålder genom skogsbruket. Tidigare fanns en hel räcka med brukningsmetoder. Många små skogsägare nöjde sig med att plockhugga grovt timmer och gallra, andra kalhögg mindre ytor.

I dag ingår nästan all skogsmark i ett storskaligt produktionslandskap där stora ytor kalavverkas då träden bara är 60-80 år. Även om man på senare tid börjat ta naturvårdshänsyn, som att lämna kvar döda träd och spara enstaka så kallade evighetsträd är detta inte tillräckligt för att hindra utarmning av den biologiska mångfalden.

All avverkning sker med processorer som gör stora markskador och kräver ett finmaskigt nät av skogsbilvägar. Detta har lett till att skogen håller på att omvandlats till ett sargat industrilandskap med trädplantager.

Gran- och tallplantorna som sätts på hygget är ofta genetiskt avvikande från den skog som växte där tidigare och i värs ta fall av främmande trädslag som contortatall.

Det blir en så kallad monokultur där granarna står tätt uniformerade likt soldater i gruppkolonn och förkväver skogens mångfald av växter och djur, som ses mest som konkurrenter eller skadegörare.

I framtiden kommer de flesta skogar att sakna stigar, och de fritt strömmande bäckarna är ersatta med grävda diken som dränerar skogens artrikaste miljöer.

I objektivitetens namn ska sägas att den här beskrivningen inte gäller för precis hela Uppsala län – för visst finns det oaser av gammelskog kvar på flera ställen i länet, men även dessa pärlor är starkt hotade.

För att bevara den biologiska mångfalden, och för att kommande generationer ska få uppleva en skog som under lång tid fått utvecklas fritt, har regeringen anslagit me del som Naturvårdsverket fördelar länsvis.

För Uppsala län finns målet att 29 900 ha produktiv skogsmark skall undantas från skogsproduktion till år 2010.

Tanken är att av den arealen skyddas 9 600 hektar som naturreservat, 3 200 som biotopskydd och 17 100 förväntas bevaras genom frivilliga insatser från skogsägarnas sida. Länsstyrelsen skriver på Miljöportalen att bara ”5 353 hektar skogsmark för naturreservatsbildning säkrats via köp, intrångsersättning eller statsbidrag till och med oktober år 2008. Arealmålet för naturreservat, biotopskydd kommer att bli mycket svårt att nå under perioden.” Detta är en uppfattning som delas av den ideella naturvården i länet.

Förutom att man inte lyckas uppnå arealmålet ifrågasätter vi flera prioriteringar som länsstyrelsen gjort. Man planerar till exempel att köpa in cirka 1?500 hektar skogsmark, varav minst en tredjedel saknar skyddsvärde enligt vår uppfattning, för att utöka Florarnas naturreservat. Om detta sker för att främst uppfylla arealmålet och på bekostad av andra mer skyddsvärda objekt måste en omprioritering ske.

Vi har inom Naturskyddsföreningen Uppsalas skogsgrupp genom inventeringar funnit flera skyddsvärda objekt, men har mötts av beskedet från länsstyrelsen att resurser saknas för nya reservat. Kan det bero på att Länsstyrelsen senaste året bara lyckats äska cirka tio miljoner kronor mot tidigare 30.

På nästa nivå i hierarkin finns Naturvårdsverket. Där är problemet främst att budgeten för markinköp är för liten för att uppnå den gräns på tio procent av skogsarealen som artdatabanken i Uppsala uppskattar måste skyddas för att den biologiska mångfalden långsiktigt inte ska utarmas. Kostnaden är nationalekonomiskt liten jämfört med andra utgifter i landets budget, och skogsnäringens bidrag till näringslivets totala förädlingsvärde lär uppgå till endast 3,5 procent.

Genom frivillig avsättning vill man ändå försöka komma i närheten av det reel la skyddsbehovet. Men detta verkar inte fun gera i praktiken. Till exempel har länsstyrelsen av pengabrist tvingats låta några skogsreservatsobjekt i Tierps kommun förvandlas till frivilliga skyddsområden, vilket lett till att de till största delen avverkats.

Skogsstyrelsen har i en utvärdering funnit att privata markägare främst avsätter skog med lågt virkesvärde i sina frivilliga avsättningar, och det är allvarligt då det är högproduktiv skog med höga naturvärden som det råder akut brist på.

Frivillighet kan naturligtvis ändå vara ett komplement till skogsreservaten och det finns eldsjälar som bör stöttas men så länge överenskommelser saknar juridisk grund blir de lika tandlösa som dagens skogsvårdslag. Den som bryter mot uppsåten riskerar inget straff!

Vi har också sett exempel på att en av länets stora skogsägare i stället för att samarbeta har gallrat sönder skyddsvärd naturskog. Det är svårt att se någon annan avsikt än att skogen på detta vis ska förlora sin skyddsstatus och därmed fritt kunna avverkas.

På den högsta nivån finns Miljövårdsdepartementet och regeringen som ytterst styr hur mycket resurser som ska satsas på att bevara biologisk mångfald. Det finns många goda skäl för att värna den biologiska mångfalden enligt den uppmärksammade miljöekonomiska TEEB-rapporten.

Inte bara tropisk regnskog utan även den svenska skogen kan innehålla okända naturprodukter som kanske skulle kunna utnyttjas som till exempel läkemedel, livsmedel eller kemiska produkter. En gammelskog har också en bred genetisk bas som klarar klimatförändring bättre än den planterade skogen. Undersökningar visar att välbefinnandet ökar om man bor eller vistas i områden med inspirerande natur.

Men i slutänden är skyddet av skogen och annan natur en etisk fråga. Har vi rätt att urskillningslöst utrota vilda djur och växter? Ungefär hälften av landets 3?600 rödlistade (hotade) arter finns i skogen, vilket antyder hur långt utarmningen gått.

Dilemmat är att om anslag trots allt kommer om fem eller tio år så finns det då antagligen ingen skyddsvärd skog kvar. Att kloc k an är fem i tolv är säkert både skogsägare, politiker och tjänstemän inom naturvården väl medvetna om.

Om politikerna verkligen menar något med löftet att rädda den biologiska mångfalden borde man handla kraftfullt. Upp till bevis eller deklarera ärligt att skogsskyddet har låg prioritet!

Jörgen Sjöström
sammankallade i Naturskyddsföreningen i Uppsala läns skogsgrupp
Marianne Kahn
ordförande i Naturskyddsföreningen i Uppsala län