Nästan en månad efter att vi rapporterat på Skogsnätverket.se om Södras planer på att delta i avverkningen av urskog på Tasmaninen så skriver Sydsvenskan om det. Södra undviker att bemöta kritiken i artikeln och säger appropå att de ändrat sig angående användningen av klor och avverkningen av urskog: ”Det får stå för dem.”

Något annat som är beklämande är att Södra gått från att vara en förening för små skogsägare till ett multinationellt skogsbolag utan skrupler. För många småbrukare i södra Sverige så framstår Södra som det enda alternativet om man vill ha hjälp med att bruka sin skog på något sätt. Jag undrar hur många av Södras 52 000 medlemmar som egentligen kunde ställa sig bakom avverkning av urskog på Tasmanien när Södra började förhandla med det australienska Gunns om partnerskap för 1,5 år sen?

Det värsta med den här historien är att Södra i skulle kunna legitimera Gunns med sitt goda rykte på etik- och miljöområdet. Kanske något för den svenska miljörörelsen att jobba med? Det är ett växande problem att svenska skogsbolag flyttar utomlands och beter sig ännu sämre där än de redan gör på hemmaplan.

Glädjande nog så har kampanjen som The Wilderness Society på Tasmaninen har startat gett resultat. Södra har lovat att inte använda urskog i massabruket samt att invända klor till blekningen. Kampanjen fortsätter dock med nya krav på att Södra ska stöda skyddet av urskog på Tasmaninen om de ska dit och bedriva plantager och en massafabrik. Läs mer på The Wilderness Society.