I rapporten ”Haveri för naturvården i skogen” så publicerar Naturskyddsföreningen ett åtgärdsprogram för att rädda den biologiska mångfalden ifrån det svenska skogsbruket:

Åtgärd 1: Utgå från den ledande naturvårdsbiologiska kunskapen

Som utgångspunkt för det svenska naturvårdsarbetet har dagens ledande naturvårdsforskare tagit fram en bristanalys (Angelstam, uppdaterad bristanalys, 2007).  Enligt denna måste minst 8-16 % av skogen nedan Skogsstyrelsens fjällnära gräns helt undantas från skogsbruk för att vidare utarmning av den biologiska mångfalden ska kunna undvikas. Idag är mindre än 2 % formellt skyddat i samma område. Möjligheten att välja de 10 % av landskapet som skulle ha gett allra störst naturvårdsnytta minskar snabbt. Mer än 90 % av skogslandskapet är idag omvandlat till ett produktionslandskap som i stort sett är obeboeligt för de känsligare arterna. Forskarnas huvudbudskap i bristanalysen  är att det gäller att ”spara det som är kvar för fungerande populationer, och börja återskapa”.  Naturskyddsföreningen instämmer i denna slutsats. Vi anser också att det lönar sig att öka tempot i naturvårdsarbetet  nu. Det kommer att bli dyrare och ta mer mark i anspråk, ju större del av de fungerande populationerna som vi förlorar på vägen innan vi har kommit till skott. 

Naturskyddsföreningen anser: Skydda minst 10% av skogsarealen från skogsbruk. 

Linda Birkedal från Naturskyddsföreningens riksstyrelse vid en stor granstubbe på hygget efter den av SCA avverkade nyckelbiotopen i Tretjärnshöjden. Foto: Hans Sundström

Åtgärd 2: Använd resultaten från de senaste årens stora statliga inventeringar och den ideella naturvårdens fältbesök

Trots att samhället satsat stort på att kartlägga skyddsvärda skogar i Sverige, saknas fortfarande en fungerande strategi för att inte förlora dem. Än så länge har Sverige bara lyckats skydda ca 1,5% av skogen utanför det fjällnära området. På statlig mark ska inte skyddsvärd skog avverkas. På de privata skogsbolagens marker måste avverkningar av skyddsvärd skog upphöra och identifierade skyddsvärda områden, som exempelvis de 18 oskyddade skogar som redovisas i denna rapport, sparas inom ramen för endera bolagens egna policies eller åtaganden inom FSC, eller som formella områdesskydd. Kunskapen om var det finns skogar med höga biologiska bevarandevärden har ökat dramatiskt på senare år tack vare flera stora statliga inventeringar där ett stort antal skyddsvärda skogsområden besökts och dokumenterats i fält. Med data från Skogsstyrelsens inventering av nyckelbiotoper, regeringsuppdraget om inventering av skyddsvärd skog på statlig mark och urskogsartade skogar, samt länsstyrelsens ordinarie inventeringar kan man få en bra bild av var de akuta skyddsinsatserna bör sättas in. 

Naturskyddsföreningen anser: Stoppa avverkningar av skyddsvärd skog.

Åtgärd 3: Återställ anslagen till biologisk mångfald och återför bortfallet från åren 2008 & 2009

I december 2006 beslutade den borgerliga riksdagsmajoriteten att behålla den ökning av anslagen till biologisk mångfald som var planerad för kommande år. I ekonomiska vårpropositionen i april 2007 tog regeringen bort ökningen på sammantaget över en halv miljard kr. I budgetpropositionen i september 2007 föreslogs sänkningar på ytterligare nästan en halv miljard kr under resten av mandatperioden. I april 2008 återkallades det första steget i sänkningen, 50 miljoner kr. Hösten 2008 gick regeringen åter på linjen att sänka anslagen kommande år, med 200 miljoner kr mindre 2008 respektive 2009. 

Inför vårens budgetbeslut bör regeringen återigen återställa anslagen. Om regeringen tar biologisk mångfald och internationella åtaganden på allvar måste bortfallet på 200 miljoner kr återföras vart och ett av åren 2008 och 2009. I nästa steg måste anslagen höjas så att det stora gapet mellan ord och handling i regeringens naturvårdspolitik steg för steg bryggs över. 

Naturskyddsföreningen anser: Öka anslagen till biologisk mångfald, inklusive till markförvärv.

Åtgärd 4: Använd underlaget från den nationella strategin för att utvekla nya delmål för miljökvalitetsmålet ”Levande skogar”

Redan för fem år sedan uppdrog den dåvarande regeringen åt Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att ta fram en fördjupad strategi för arbetet med formellt skydd av värdefulla naturområden på skogsmark. De båda myndigheterna gick grundligt till väga och gjorde först en sammanställning av kunskapsläget om var de skyddsvärda skogarna finns, Frekvensanalys av skyddsvärd natur (Naturvårdsverket, Rapport 5466, maj 2005) och sedan utifrån denna ett strategidokument, Nationell Strategi för formellt skydd av skog (Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen 2005). Det är härifrån som vi fått de länsvisa arealmålen, som anges som delmål för perioden 1999-2010.  

Dessa arealmål är så lågt satta att de endast rymmer en del av den skyddsvärda areal som är känd idag och måste uppfattas som just vad de anges som: delmål på vägen. 

Skogsstyrelsen presenterade 2008 ett förslag på ett nytt delmål för perioden 2010-2020 som bättre stämmer överens med den areal kända värdekärnor som anges i frekvensanalysen. Detta mål är emellertid också för lågt. Naturvårdsverket räknar idag med att det finns ett mörkertal av skogar med höga naturvärden som ännu inte kartlagts som är minst 300 000 ha. Siffran som redovisades i frekvensanalysen 2005 var 712 000 ha. 

Naturskyddsföreningens anser: Utveckla nya och skärpta delmål för miljökvalitetsmålet Levande skogar.

Åtgärd 5: Det finns fortfarande vita fält på Sveriges naturvårdskarta: Sätt in extra resurser för att inventera dåligt kartlagda regioner

Det finns fortfarande regioner i Sverige där arbetet med att inventera skogar med höga naturvärden släpar efter av olika anledningar. Det är något som vi i Naturskyddsföreningen kunnat konstatera när vi besökt slumpvis utvalda avverk ningsanmälningar och stött på områden av reservatsklass som inte inventerats av myndigheterna. Det är därför nödvändigt att länsstyrelserna får resurser att komma ikapp i arbetet. Ett exempel på en region med stora brister när det gäller inventeringsläget är Härjedalen och nordvästra Dalarna. 

Naturskyddsföreningen anser: Ge länsstyrelserna extra resurser till att inventera skogar i dåligt kartlagda regioner.

Åtgärd 6: Skogsbolagen sviker sitt ansvar – de frivilliga avsättningarna till naturvård måste redovisas och utvärderas

Ungefär hälften av den svenska skogen ägs av stora skogsägare som certifierat sitt skogsbruk enligt FSC. FSC-certifieringen innebär att markägaren förbundit sig att bland annat undanta 5 % av skogen för naturvårdsändamål och se till att inte avverka skogar med höga naturvärden, som exempelvis nyckelbiotoper. Att detta frivilliga naturvårdsåtagande ska fungera är en mycket viktig del av den svenska naturvårdsmodellen, som bygger på att skogsbruket och staten båda bidrar till att miljömålet Levande skogar uppnås. 

I denna rapport finns flagranta exempel på hur skogsbolagen sviker sitt naturvårdsansvar och på så sätt försvårar naturvårdsarbetet. Det är exempel som visar att både ambitionsnivån och inventeringsunderlaget hos de stora skogsägarna fortfarande till stora delar är undermåliga. 

Fortfarande hittas tidigare okända nyckelbiotoper och skogar med höga naturvärden som skogsbolagen är skyldiga att känna till och bevara när avverkningsplaneringen görs. Ofta kallar skogsbruket sådana händelser för misstag, men i själva verket är de symptom på grundläggande systemfel eller bristande vilja. Om systemfelet i första hand gäller ambitionsnivån eller kvaliteten på inventeringsunderlaget är svårt att bedöma så länge inte alla markägare offentliggör och redovisar sina frivilliga avsättningar. Detta är nödvändigt om externa granskare och myndigheter ska kunna bedöma hur planeringen i landskapet ser ut och utvärdera företagens frivilliga naturvårdsarbete. Om underlaget är för dåligt måste en nyinventering göras. Sveaskog har på detta område agerat föredömligt och gjort sina avsättningar och andra naturvårdsobjekt tillgängliga på webben. 

Naturskyddsföreningen anser: Redovisa och utvärdera de frivilliga avsättningarna nu.

Åtgärd 7: Naturskyddsföreningen bjuder på artfyndsinformation i Artportalen – se till att denna blir tillgänglig för alla markägare på ett enkelt sätt

ArtDatabankens rapportsystem för artfynd Artportalen är ett hjälpmedel som ideella naturvårdare, däribland många medlemmar i Naturskyddsföreningen, har lärt sig att använda  allt flitigare på senare tid. Genom ett relativt enkelt system och riktade insatser för att hjälpa till med inrapporteringen har detta blivit ett verktyg som vi ser en växande potential i. Vi är angelägna om att information som rapporteras till Artportalen tillgängliggörs för samtliga markägare på enklast möjliga sätt. Vi föreslår därför att denna information, med löpande uppdateringar, publiceras på 

Skogsstyrelsens hemsida. Artfyndsinformationen bör tas med som underlag när Skogsstyrelsen tar ställning till avverkningsanmälningar och tillståndsansökningar om avverkning. Kvalitetssäkringen av informationen föreslår vi att  Skogsstyrelsen skall stå för. 

Naturskyddsföreningen anser: Publicera informationen i Artportalen på Skogsstyrelsens hemsida.

Det här intressanta inlägget behöver spridas och diskuteras. Är det här bra åtgärder och hur ska vi få åtgärderna genomförda?