Sänkta anslag drabbar både skogens liv och markägarna

Lunglav som växer på gran på Lillgravberget. Den är förmodligen borta eftersom SCA kalhuggit stora delar av området alldeles nyligen.  Foto: John Green

Lunglav som växer på gran på Lillgravberget. Den är förmodligen borta eftersom SCA kalhuggit stora delar av området alldeles nyligen. Foto: John Green

De senaste två åren har anslagen för skydd av skog minskat med 250 miljoner kronor. Flera länsstyrelser har fått sina anslag för skyddsvärd skog halverade, skriver Sveriges Radio ekot på sin hemsida.

Detta är ju ingen nyhet egentligen. Regeringen sänkte anslagen redan 2007. Men det är nu som konsekvenserna börja märkas för både naturvård och markägare.

Enligt Ekot så är årets anslag för hela landet till 75% förbrukat redan nu i april. Inte så konstigt eftersom det finns gott om värdefull skog att skydda i Sverige. Bara inom Naturskyddsföreningen känner vi till mer än 200 hotade skogar som är i akut behov av skydd.

Bristen på pengar drabbar inte bara djur och natur utan också landets markägare som inte kan få ersättning för sin mark med höga naturvärden. När regeringen minskade anslagen var det därför ett dubellt svek av skogens liv och markägarna. Det finns ju faktiskt många markägare som inte vill hugga ner skog med 5-6000 års kontinuitet. De har ofta själv vandrat i den och fått en känsla för alla urgammla livsformer som lever där. Men bara för att man är anständig och värnar naturen ska man inte behöva offra det som kan vara hela ens fasta tillgångar. Dessutom är det ju så att ett reservat är det enda som kan garantera ett skydd på längre sikt. Höga naturvärden ska inte gå att köpa och sälja på en fri marknad.

Flera länsstyrelser i landet har fått sina anslag halverade. Att det nu blivit mer eller mindre stopp i processen går alltså ut över de markägare som man redan har träffat avtal med; många får helt enkelt vänta på sina pengar. Om de då skulle behöva pengarna och vilja hugga istället kan de bli tvingade att vänta genom att man bildar ett interimistiskt reservat – vilket försätter en liten privat markägare i en ännu jobbigare situation. Dessutom så hotar bristen på pengar att förstöra oersättliga naturvärden i den svenska skogen för all framtid. I Verle gammelskog gick det så långt att myndigheterna fick köpa skogen tillsammans med privata aktörer.

Länsstyrelserna har inventerat sina skogsområden och upprättat planer för skyddet. Enligt riksdagens mål ska Sverige ha skyddat 320.000 hektar skog med höga naturvärden tills 2010. I dagsläget så saknas det fortfarande 100.000 hektar. Det är heller inget mål som kommer att uppnås så länge det inte finns några pengar att köpa skogen för. Och det här är ju bara ett delmål. På några årtiondens sikt så verkar minst 3.700.000 hektar av skogsmarken behöva skydd för att det biologiska arvet ska finnas kvar i framtiden. Och detta är alltså det minsta teoretiska talet för vad som behövs: 16% av 23 miljoner hektar. Så länge som skogsbruket ser ut som det gör i Sverige kan en realistisk siffra gott och väl vara 5.800.000 hektar (25%). Vem vet? Och vem vill gissa och spela med hur många arter som ska utrotas i Sverige de närmaste 100 åren? Ingen kan väl vilja ha ansvaret för att upp till 700 arter  har försvunnit från de svenska skogarna i framtiden?

Ämnesord: , , , , , ,

Lämna en kommentar

Please note: comment moderation is enabled and may delay your comment. There is no need to resubmit your comment.